Kommer in till brorsans jobb, stöter på bordsgrannen Niclas och vi hälsar på varandra och jag stannar upp och han stannar upp i arbetet och vi tittar på varandra.

”Jaså, har du…”
Säger jag.

”Så du har också…”
Säger han.

Och så sätter jag mig ner mitt emot och folk kommer fram och fnissar och pekar och jag borrar ned blicken i skärmen och det gör Niclas också, och vi vet båda att den här dagen är förstörd för oss båda, det här är dagen då vi får finnas oss i ljudet av fniss.

Och vi kunde ju bestämma oss för att en av oss tar av oss den jävla tröjan, men det gör vi inte, för DET ÄR ATT GE UPP, DET ÄR ATT GE MOBBARNA RÄTT!