Jag påverkas så lätt av saker omkring mig.

Till exempel. Jag och min fru började titta på Mad Men, tv-serien om en reklambyrå på 60-talet. Och den där världen påverkade mig så till den grad att jag omärkligt började anamma den. Det hände att jag började dricka whisky redan på eftermiddagarna, satt vid mitt arbetsbord, drack och grimaserade lite lätt och fyllde på ett glas till. Jag blev lite trubbig i min kvinnosyn. När jag och Amanda åt middag kunde det inträffa att jag lämnade bordet utan att duka av och sådana saker. När hon bad mig hjälpa med tvätten så tittade jag på henne med förakt och lämnade rummet. Till slut sa Amanda ifrån och då kände jag mig lite fånig och lade av med de där dumheterna.

Häromdagen lyssnade jag på Mozarts Requiem i hörlurar. Ett mäktigt stycke med stråkar och tromboner och trumpeter och körer. Och något hände med mig. Det var inte jag som lyssnade på stycket – det var stycket som lyssnade på mig. Allt jag sa och gjorde blev – mäktigt. Musiken gjorde mig storslagen! Allt jag gjorde blev fullständigt avgörande! Jag upptäckte en massa bananflugor i fruktskålen och tog resolut skålen till diskbänken och hällde ut i vasken och när jag satte på vattnet så gjorde jag det med emfas. Och vattnet föll över frukten och kören sjöng om fruktens öde och jag såg hur bananflugor förintades framför mina ögon. Några flugor hann undan i tid, men klarade sig inte undan den andra chockvågen när jag krossade dem med mina bara händer.

I vanliga fall skulle man kunna kalla detta för ”städning”, men Mozart i lurarna gjorde det till ett massmord av sällan skådat slag. Jag var en sinnessjuk tyrann, en galen mördare.

Jag gick på toaletten sen och när jag stod där och uträttade mina behov så var det som om det här kisset som jag var mitt uppe i –  det avgjorde världens öde. Det här var ingen vanligt kisstund, det var urmodern av alla kisstunder, kisstunden som definerade både människans historia och avgjorde dess framtid. Och det var jag som gjorde det, mitt kiss, min stund som avgjorde allt för så många människor.

Ja, jösses. Jag påverkas så lätt. Av allt! Också av det skrivna ordet. Just nu läser jag till exempel Marcus Birros senaste bok och det påverkar inte bara mig – det påverkar mitt språk! Förstår ni vad jag menar, era ovärdiga, stinkande ynkedomar i kloakerna till vidriga kräk, Gud Fader, Jesus Kristus.