I vår kommer succéprogrammet Schulman Show att både sändas på Aftonbladet och på Kanal 5. Det här är jag mycket glad för. Jag tror det kommer att bli ett succéprogram av detta succéprogram.

Vi har ju alltid över 500 000 tittare på varje program, men trots det är redaktionen väldigt liten. När det gäller innehåll så är det bara jag och brorsan Calle. Vi samlar på oss spännande uppslag under veckan och dagen före inspelning sätter vi oss ner och sätter samman programmet. Det är roligt, men också en belastning för oss. Nu har vi fått en liten säck med pengar från Kanal 5, som äntligen gör det möjligt för oss att anställa ytterligare en innehållsperson.

Jag skiter fullständigt i tidigare arbeten, utbildning eller referenser. Här handlar det bara om en enda sak: man måste förstå vad Schulman Show är och kunna hitta innehåll som passar programmet. Man måste begripa vad det Schulmanshowska lynnet ÄR. Man måste kunna se ett inslag på Rapport eller på ”Sveriges mästerkock” eller höra ett inslag i P4 eller läsa en text i Café eller DN och förstå det bisarra/roliga/skeva/speciella/unika i det. Man måste kunna söka igenom mediebruset efter de guldkorn som kan starta de gyllene samtalsämnena i Schulman Show.

Det handlar alltså INTE om att hitta en rolig Youtube-video och skicka en länk. Det handlar om att upptäcka allt det i det svenska mediala berättandet som skaver, som faller utanför mallen, som sticker, som är lustfyllt och roligt och som bränns.

Hur den här tjänsten kommer att se ut är upp till den som söker. Vi kan arbeta med frilansare med fast uppdrag veckovis, men vi är också beredda att anställa en person både till vårsäsongen och till höstsäsongen av programmet.

Om ni är intresserade av detta jobb, skicka ett mejl till mig och Calle. Föreställ er att det är inspelning av Schulman Show imorgon bitti och ni är ensamma ansvariga för att hitta innehåll. Vilka ämnen ska vi prata om? Skicka med länkar till tv-klipp, artiklar, sajtlänkar etc. Skriv ner ett litet schema för programmet, kortfattat och i punktform.

Alla är välkomna med ansökan. Nej, inte alla. Man MÅSTE ha ett intresse för samtiden och för de ljuvliga, märkliga mekanismerna i massmedierna.

Skicka ansökan till schulmanshow@aftonbladet.se

Det är en mejladress som går både till mig och Calle, som är producent.
Ingen av era ansökningar kommer att användas på annat sätt än som underlag för denna anställning.

Charlie har blivit besatt i 3D-filmer. Hon vill titta på Bolt hela tiden. Det är lite jobbigt för mig, för vi har bara ett par glasögon och det är så suddigt att titta utan, man känner sig helt fläng när man tittar. Till slut blir jag så vimmelkantig att jag frågar om jag får låna glasögonen en stund, för att återställa min känsla av sundhet, men då slår hon efter min långa fingrar och blir arg. Så nu sitter jag här och mår illa. 

Jag är tillbaka i Stockholm efter min Skåne-tur. Ligger i sängen, Amanda sover här intill. Jag gick in till Charlie nyss, för det var så länge sen jag såg henne. Var lite klumpigare i mina rörelser än vanligt, för jag hade inte haft något emot om hon vaknade så att jag fick prata med henne lite. I vanliga fall smyger jag upp dörren försiktigt när jag tittar till henne, men nu tryckte jag upp den. Men Charlie vaknade inte för det.

Satte mig vid hennes sida och drog handen över hennes hår. Viskade i hennes öra att pappa var tillbaka, och att pappa hade saknat henne. När hon inte vaknade pratade jag lite högre, började bökade runt lite i sängen. Till slut blev hon irriterad och vände sig bort från mig och sov vidare.

Men snart kommer hon intassande. Det gör hon alltid vid tolvtiden. Jag ska hålla mig vaken, för det är en sån underbar syn att se henne vackla in, ostadig som ett fyllo, med snuttisen släpande i golvet.

Jag är så glad idag, för nu har Aftonbladet och min fru gått ut med vad de ska hitta på. Amanda och hennes syster Hannah ska driva en egen livsstilssajt på Aftonbladet. Där har de en egen tv-show och en massa annat. Det är en otroligt stor satsning som Aftonbladet gör på dem.

Läs texten HÄR.

Det här tycker jag är så roligt. En intervju med Hasse Borg i dagens Aftonbladet. Zlatan skrev att han var en idiot i sin bok och nu försöker reportern få Borg att kommentera. Men Borg vill inte kommentera, för honom är detta ett avslutat kapitel och hej och hå.

Då blir reportern upprörd och vild, han skriker: Men han tar ju heder och ära av dig?!

Att sätta ihop frågetecken och utropstecken på det där sättet i en tidningsintervju, det är otroligt roligt. Mer sånt, tack.

Jag kom fram till Kristianstad, hämtade ut min hyrbil och åkte söderut mot Simrishamn, vek av vid Vik och kom fram till detta underbara hus som låg alldeles vid havet. En rent magisk plats. Jag hittade genast min skrivplats – vid köksbordet, plockade fram dator och skrivblock och annat. Och så började jag ordna med temperaturen. För det var väldigt kallt där inne. Jag satte på husets tre element och satte mig och väntade. Det gick en timme och det blev inte varmare. Det tog två timmar och temperaturen steg från 9 grader till 10 där inne. Jag ringde till husets ägare och bad om råd. Han sa åt mig att sätta på kökskaminen. Den kunde vara trög att få igång så här mitt i vintern, varnade han. Jag höll på i en timme med detta. Nej, två timmar! Men det bara rökte in.

Så här såg det ut efter en stund. Det var rök överallt.

Det är så svårt att fånga rök på bild, men för att ni ska förstå. Det gick knappt att vara där inne. Jag fick gå ut och hämta luft, så återvände jag in igen för att försöka igen med kaminen. Och så ut för att hämta luft. Jag fick vädra ut hela huset. Temperaturen sjönk från 10 grader till 8. Jag väntade en timme, kämpade med elden och temperaturen sjönk och till slut var jag tvungen att sätta mig i bilen för att värma mig. Jag ringde återigen till ägaren och han sa att det nog var kört. Temperaturen skulle inte stiga mer. Jag var blå om läpparna! Jag bestämde mig för att ge upp och ta in på hotell. Jag körde mot Simrishamn och sedan mot Ystad. På väg till Ystad kom jag att tänka på att jag besäkte Lund för några år sedan när jag höll ett tal till kvinnan på en studentbal. De lät mig bo på Grand Hotel i Lund och sedan den dagen har jag alltid talat gott om det hotellet. Det är SPECIELLT! Så jag kollade på GPS:en och såg att det var 6 mil dit, fick lite ångest för att köra i regnet mitt i natten, men så tänkte jag ”äh vafan”, så jag körde.

Nu har jag tagit in på Grand Hotel i Lund. Eftersom jag kom så sent så fick jag ett dubbelrum för priset av ett enkelrum, och det var fint, för det kan hända att jag får ångest i enkelrum. Det är klart att det inte är som det vackra huset vid havet, men herregud vad jag älskar det här hotellet! Det där rummet var ljuvligt.

När jag beställde en snabb charkistallrik och fick in detta underbara så förstod jag att detta, enligt min mening, är Sveriges bästa hotell. Allting är utsökt här. Nu är jag helt slut, men måste ändå skriva i alla fall en stund. Hej.

Jag sitter på tåget till Kristianstad, jag har kommit till, var kan jag vara, vi passerade Mjölby för en stund sedan. Jag ska åka bort i ett par dagar för att skriva. Min svärmor Stinas man Jan har lånat ut sitt hus på Österlen till mig och det är jag mycket glad för. Men jag är också riden av ångest, saknar redan Amanda och Charlie, det är ju fan att man ska vara så blödig, och nu vet jag vad ni håller på med, ni scrollar ner mot kommentarsknappen för att skriva att jag ska skärpa mig, vad fan är det med mig, ett par dagar kan du väl för helvete vara borta. Ja, OCH DET ÄR JAG JU OCKSÅ, JAG ÅKER JU NU, VAD ÄR DET MED ER??

Jag såg en affisch för Özz Nujens nya föreställning på stan och först reagerade jag på det daterade i att bygga en kampanj för en show på en femton år gammal film, men sen såg jag också ett par grammatiska fel i själva titeln som väckte mitt intresse. Tankestreck istället för bindestreck. Versalt F i ”Föreställning” och på ett par andra obegripliga ställen. Och då tänkte jag på igår, när jag på Twitter bad mina följare berätta för mig vilka svenskfel de blev mest irriterade på. Och jag fick 900 svar på bara några timmar.

Det var intressant läsning. Men nu frågar jag er.

Kan ni inte i kommentarsfältet berätta vilka svenskfel som ni stöter på som ni blir mest irriterad på!

Det vore så kul att ta del av!

Jag vaknade tidigt i morse och när jag gick till badrummet för morgontoaletten hade jag liksom inte lyckats öppna ögonen än, jag kisade mig fram, smekte båda hallväggarna med mina fingertoppar på det sättet man ser på flygplan när flygvärdinnor förflyttar sig genom kabinen under turbulens, kom fram till badrummet och för att få upp ögonen för dagen så sköljde jag mitt ansikte med vatten i handfatet. Gång på gång chockade jag mitt system med det kalla vattnet och sedan tittade jag upp i min spegelbild. Jag dröjde med blicken en stund, betraktade mitt nattsargade ansikte, såg vattnet rinna längs mina kinder, såg mitt hår som var så på ända att det såg rent stajlat ut. Och jag tittade in min egen blick, såg de tomma ögonen och plötsligt tyckte jag mig se bortom blicken, bakom den – jag såg in i mitt VÄSEN och jag förstod att det fanns något sorgligt där. Jag kände mig nu oförklarligt förtvivlad, som om något alldeles nyligen traumatiserat mig helt utan min kännedom, som om något mycket allvarligt hänt mig – i smyg.

Och det var en hjärtskärande upplevelse, jag tyckte mycket synd om mig själv där jag stod. Men den där stunden var speciell också på ett annat plan, för just där och då så tyckte jag mig uppleva något i det verkliga livet som man annars bara ser i filmer. Bedrövad man sköljer sitt ansikte med vatten, ser in i sin spegelbild och i den blicken kan man rent fysiskt se hur skammen och chocken bedriver sin sorgliga kohandel med varandra. Jag tyckte det var rätt otroligt, vilken grej, jag var filmisk i några sekunder. Jag mådde bra av det på något sätt.

Och sen tänkte jag på saker och ting jag skulle vilja uppleva, som tycks hända ofta i filmer men nästan aldrig i verkligheten. Jag skulle vilja vara så upp över öronen förälskad att jag på väg hem från en träff men min älskade dansar fram på stan, hugger tag i spritt språngande främling och pussar honom rakt på munnen och jag dansar vidare nerför gatan och främlingen står kvar och tittar efter mig, lite chockad kanske, byter en blick med en tredje person som sett alltihop och leende skakar de på huvudena mot varandra i ett samförstånd som säger: ”Ja, se den kärleken…”
   
Jag skulle någon gång vilja rota vildsint i ett rum på jakt efter något som försvunnit, bli alltmer frustrerad av att inte hitta detta föremål, plötsligt sveper jag med en handrörelse undan samtliga saker på skrivbordet och det blir ett jäkla väsen, sen tömmer jag en av hyllorna i bokhyllan på liknande sätt och sen fattar jag tag i hela bokhyllan och vältar den framåt och så skriker jag ut min förtvivlan, och snart gråter jag, ställer mig med ryggen mot en vägg, glider, nej HASAR ner längs väggen och rasslar ihop i en hulkande hög på golvet.
   
Jag skulle vilja sitta i en bar där det allra mesta omkring mig är gjort av ek och i handen har jag ett glas som är så tjockt i botten att man inte ens ser bardisken genom den och en ljudlös servitör smyger förbi med en flaska och isen knakar och går ur led när han häller ner whiskyn i detta glas och jag för det till min mun, när jag dricker bränner det till så till den grad att jag måste kväva en flämtning, och jag känner det i hela kroppen: ”Jag ska sitta länge här i kväll.” Men så får jag ett viktigt meddelande på telefonen, tar genast på mig min rock, gräver i fickan, behöver knappt kolla på sedeln innan jag lägger den på disken och försvinner från platsen.
   
ag vill kräkas som på film, när man har så akut bråttom att man med kraft fäller upp toalocket samma SEKUND som spyan träffar porslinet. Jag vill ha en dusch som i en film, som ångar så kraftigt att man inte ens ser väggen framför sig. Jag skulle vilja ha en pistol som i filmerna, så att man med en enkel rörelse kan trycka ut magasinet i handflatan och snabbt kontrollera hur många skott man egentligen har kvar.
   
Nå, där stod jag i badrummet och tittade rakt igenom mig själv och det fanns ett fönster där, en svindlande möjlighet att se sig själv utifrån infann sig. Men jag tänkte bara på filmer. Det skulle inte hända i filmer.

Jag ligger i sängen, Amanda sover här intill. Charlie lät olycklig i sin säng för en stund sedan och när jag kom in till henne pratade hon om att det fanns spöken i rummet. Jag försökte invända, men hon var mycket bestämd. Det är Pippis fel. Det finns ett avsnitt när de går upp på vinden i Pippis Villa och där händer det skrämmande saker med spöken och Tommy och Annika blir rädda och skriker. Charlie tror numera att det finns spöken lite överallt, särskilt i taket av någon anleding. Hon pekar och viskar till mig att där uppe är spökena.

Så nu ligger också Charlie bredvid mig här i sängen. Hela familjen ligger här, det är fint att titta på dem när de sover.

Jag ska också gå och lägga mig nu, för om 6 timmar vaknar Charlie och om jag känner henne rätt ska vi bada och sen äta frukost och sen lägga pussel och sen väcka mamma. Jag borde verkligen sova, men jag har fastnat i West Wing och är helt tagen av serien. JAG VET ATT JAG ÄR TIO ÅR SEN HÄR, men jag vill ändå säga det: West Wing är :+++++: .

Men nu ska jag sova.

God natt!