Det är så spännande med Amandas och Hannahs nya företag. Under den senaste veckan har jag sett dem på stan i de märkligaste möten. Igår eftermiddag hade de möte med Sveriges kanske största kvinnliga artist. Och i onsdags såg jag dem med en av Sveriges mest kända och framgångsrika manliga skådespelare. Jag får ABSOLUT inte berätta vilka de är. De spinner nätet i det tysta.

De ska vid sidan av arbetet med att utveckla tv-idéer till produktionsbolagen ska de arbeta med kända kreatörer och skapa innehåll åt dem. De ska fylla dessa människor, dessa vandrande varumärken med innehåll. Det finns ju ingen som gör något liknande i Sverige, ingen som arbetar med artister på det sättet.  Det finns ett företag som heter Blixten&Co som är lite åt det hållet. Men jag använde faktiskt Blixten som agenter i över ett års tid och nu ska jag inte kasta skit på gamla medarbetare, men låt mig kort säga: det finns inte direkt innehållsmänniskor där, om man säger så.

Nu har jag så klart gått över till Amandas och Hannahs bolag och det känns bra även om jag, med tanke på vilken tyå av människor de tar möten med, kanske inte är deras viktigaste medarbetare just nu.

Ibland på helgerna går jag upp med Charlie för att Amanda ska få sova längre, sån är jag. När jag sitter där i svinottan och väntar på att Nyhetsmorgon ska börja kan jag ibland tycka att jag är värd något litet och då öppnar jag en cola. Gud vad den river fint i strupen så här på morgonen!!

Frank Andersson och Mårten Andersson och Hannah Widell är gäster. Säg gärna vad ni tycker!

Jag har spelat in det där tv-programmet om ”människor från förr” i två dagar från morgon till kväll och allt detta var trevligt, men jag har varit borta mycket från min dotter, så när vi nu sågs idag så bestämde jag för att jag och hon skulle  gå till café och äta en bulle och dricka en läskeblask. Nu ska jag sova, men imorgon är jag tillbaka i blogg och verklighet, hej. 

Åt lunch på Riche idag. Jag brukar se till att komma en kvart innan utsatt tid, för det innebär att jag alltid kan välja platsen med ryggen mot väggen. Då kan jag titta ut på alla lustiga människor. För det är lustiga människor på Riche. Allt från hemskt rika börsmäklare eller vad de är till medienissar. Och kändisar! Idag såg jag till exempel Niklas Strömstedt och det var roligt. Han åt ensamlunch i den nedre delen av Riche.

Jag har av personalen fått veta exakt hur det går till med borden på Riche. De attraktivaste platserna på krogen är de bord som jag har tagit bild på här. I den där kröken finns bord 11, 12, 13, 14 och 40. Bord 40 är det bord som ligger längst bord – där brukar alltid Resumés chefredaktör Viggo Cavling sitta. De som vill vara något i den här stan kämpar hårt för att få bord i den här kröken, där bord 40 är finast, bord 14 näst finast och så vidare.

Jag satt på bord 10 med brorsan och det är inte så dumt, det heller. Jag känner krögaren Anders Timell, jag har jobbat med honom i radio i många år. Han slog sig ner vid vårt bord en stund. Problemet med Timell är att han saknar känsla för den intima sfären, han sätter sig alltid för nära människor. Ser ni hur min bror försiktigt böjer sig åt sidan samtidigt som han ler vänligt.

Lunchen i PLUS:

Bord 10 :+++:
Raggmunk med fläsk :++++:
Kändaste gästen: NIklas Strömstedt :++++:
Mest kända mediepersonen: Parisa Amiri :+++:
Tyngsta mediepersonen: Patrik Svensk :+++:
Håna Timell för att han ska vara med i Ladies Night :++++:

Jag läste på Twitter imorse, Johanna Swanberg skrev att luften den här morgonen hade på sig en t-shirt med texten: ”JAG ÄR :+++++: ”. Jag ger henne rätt. Vilken morgon! Den är, vad säger man, KRISPIG! Frasig! Jag sitter på ett kafé vid Charlies dagis, har en halvtimma att döda innan jag ska till tandis. Jag drömde om besöket i natt. Han sa att han var tvungen att bända isär mina framtänder med en gaffel. Han lät dyster och förtroendeingivande. Jag lät honom. Och så började han böka runt och sen minns jag inte riktigt mer.

Har just lämnat Charlie på förskolan. Det går bättre och bättre. Idag grät hon inte alls. Jag ska inte säga att hon var överförtjust, men hon grät inte och redan när jag gick på gatan utanför kunde jag genom fönstren höra hur hon sjöng den där märkliga visan som jag aldrig riktigt kan tyda. Det är lite kusligt när hon sjunger den, för det låter som latin. Jag föreställer mig att hon är en häxa i bebiskropp, att hon sjunger på någon formel som ska förgöra mig eller åtminstone göra så att min mun växer ihop sådär som i The Matrix.

Märklig visa. Undrar vad den betyder. Tänk om hon sitter i sin barnvagn på stan och sjunger på den och så råkar en människa av typen Dick Harrison gå förbi och han stannar upp och ser alldeles häpen ut och sätter sig på knä framför den lilla, stryker henne med handen längs pannan och han börjar kommunicera med barnet i underliga diftonger och till slut blir jag vred och skriker KAN DU FÖRKLARA VAD I HELVETE SOM PÅGÅR HÄR och Harrison reser sig upp och förklarar, med lika hög och överspelad röst som i trailern för det där historieprogrammen på TV4: ”Ditt barn talar en sedan många hundra år utdöd form av italienska. Hon läser innantill från Dantes Gudomliga komedi, i originalspråk.”

Och så måste man skjutsa henne till något lab och sen blir det parkturné och allt det där, orka.

Den värsta reklamfilmen som går på svensk teve just nu måste vara Elon, filmen där en anställd på butikskedjan går till terapeut. Den där terapeuten är ju sensationellt äcklig. När han slickar sig om munnen. När han plötsligt börjar massera sina bröstvårtor. De där handrörelserna, nej, jag kan inte titta på dem.

Obetalbart äckligt! Det är när man ser den här typen avreklam som man känner för att ropa tillbaka Apoliva-tjejen, säga att allt är fötlåtet och så där.

Sitter naken i soffan och svalkar mig efter mitt kvällsbad. Den här stunden är ändå topp fem på något sätt. Batman Begins på Femman, den är inte så dum. Lite fånigt när man ska bygga en episk berättelse av nåt som var menat som serietidning, anslaget blir ju storslaget på rätt fånigt sätt, men vafan, duktiga skådisar i många roller och det där stoffet är ju en del av ens barndom, kanske är det nostalgi som gör att jag tycker om den, den får :+++: , fast den är allt bra svag.

Ska just gå och lägga mig. Ville bara hälsa alldeles snabbt. Hoppas ni har det fint, hej.

Den här nyheten i Aftonbladet tycker jag på många olika sätt sammanfattar den tid vi lever i. Lars-Åke Willhelmsson spelar kvinna med lila hår och denna kvinna är, på riktigt och utan att skämta, upprörd över att arrangörerna av det teve-ekprogram han deltagit i, gett orättvisa fördelar till Anna Anka. Och detta gör henne så upprörd att hon berättar om det i medierna.

Här är Amanda med sin bästa vän Lina. Hon är gudmor till vår dotter och en ljuvlig person. Och numera singel. Blir ni ihop med henne blir ni ihop med oss, tänk på det.