Ibland sätts allting på sin spets. Som när den amerikanska affärsmannen Terrance ”Terry” Watanabe spelade bort 204 miljoner dollar under ett år på Harrah’s kasinon, Rio och Caesars Palace i Las Vegas. Ja, ni läste rätt. 200 miljoner dollar, det vill säga runt 1,6 MILJARDER svenska kronor. Det är mer pengar än min hemkommun Eksjös årsbudget kostar.  

Den här historien får mig att fundera i så många olika banor att det för närvarande snurrar innanför pannloben på mig.

Först tänker nog de flesta ”Han måste vara dum i huvudet?! Hur i glödheta kan man spela bort så mycket pengar?” Så tänkte jag med. Men det är bara att tänka om. Det här är ingen idiot, det är en sjuk människa. Terry är spelberoende av högsta graden. Men inte kallar vi sjuka människor för dumma i huvudet?

Jag tror de flesta pokerspelare och gamblers har varit med om när det inte ”går” att sluta spela. Själv har jag många gånger gått till kasinot eller spelat på nätet och förlorat, och förlorat och fortsatt att förlora. Ändå har jag inte tagit förnuftet till fånga och slutat. Anledningen är att när man kommit över en gräns och torskat mycket pengar så går det inte att må sämre, då kan man lika gärna förlora lite till.

Första inköpet är alltid lika tungt att busta, även det andra. Men om jag förlorar fem eller tolv inköp på en kväll känns ungefär lika illa. Och det är nog samma sak med större pengar. När Terry väl kastat iväg de första 100 miljonerna rullade det bara på. Om han förlorade 100 miljoner till, vad spelade det för roll? Det kändes ingen skillnad. Pengarna var inte längre värda något, de var bara ett verktyg för att få fortsätta spela, fortsätta känna blodet pumpa, fortsätta ha chansen att vinna tillbaka.

Men vems är felet? Själv skulle jag aldrig få för mig att skylla en förlust på ett kasino eller ett pokerbolag.

– Hur kunde ni låta mig fortsätta spela när ni såg att jag förlorade?

Det funkar så klart inte så. Men är det så enkelt som att ”det är en fri värld och folk får göra som de vill”? Nej, för det första ville Terry inte spela bort 1,6 miljarder kronor. För det andra, och nu kommer det viktiga, har man inte längre några krav på sig att agera etiskt och moraliskt korrekt bara för att man har ett företag, i detta fall ett par kasino, som måste gå med ekonomisk vinning?

Till och med världens pubar har ju fattat vinken. De skulle aldrig få för sig att servera en tokfull alkis ännu en whiskey. De vet att det inte är moraliskt riktigt, och att de antagligen kommer att få städa upp en riktig kaskadspya om han fortsätter dricka. Antingen slänger de ut mannen, eller ger honom ett glas vatten.

Men Harrah´s, årets arrangörer av WSOP, bara fortsatte att servera, och servera, och servera. Att Terry var spelberoende var knappast någon hemlighet. Brydde sig Harrah´s om det? Självklart. De såg sin chans att tjäna ännu mer pengar genom att i vanlig ordning bjuda på boende, mat och andra förmåner. Säkerligen hade Terry också en egen ”spelmanager” som ständigt försökte få honom till spelborden. Det är så det funkar.

Men 1,6 miljarder räckte inte. Harrah´s vill ha mer. Terry är fortfarande skyldig 115 miljoner kronor och riskerar nu 28 års fängelse, efter att Harrah´s stämt honom även på de sista dropparna. Personligen tycker jag det är motbjudande.

– Han är skyldig Harrah’s Entertainment över 14 miljoner dollar och det är hela sanningen, säger företagets vice vd Jan Jones.

Är det hela sanningen? Killen hade uppenbarligen ingen chans att vinna. Människor som spelar bort summor som dessa slutar aldrig att spela förrän allt är slut. Hur mycket de än vinner på vägen hamnar till sist alla pengarna i fickorna på kasinot. Sanningen är alltså att det har varit en riskfri affär för Harrah´s från början till slut. Sanningen är att Terry är deras bästa kund någonsin. Men nu vill de sätta honom i fängelse för att han är skyldig lite till. Själv tycker jag Harrah´s ska stå sitt kast och torka upp kaskadspyan själva. De serverade helt enkelt en drink för mycket.