Na na na ni nanana, nananininnana… äh, ni är säkert för unga för att minnas signaturmelodin till Boktipset på den statskontrollerade televisionen 1976-1989. Programledaren Stefan Mählqvist satt i en regnbågsfärgad soffa i form av två sammanförda händer och läste ett stycke ur den bok tittaren därmed blev tipsad om. Jag ligger just nu på en regnbågsfärgad säng på Hilton by LV Hilton (ett av få hotell utan tillhörande casino i Las Vegas, det är så skönt att slippa ljudet från de enarmade banditerna – Hilton har förstått detta och byggt några extra hotell vid sidan om huvudhotellet (som har casino)) och tänkte ge er två korta boktips från Gamblingstaden.

DUCY av David Sklansky (och Alan Schoonmaker) är en bok som jag irriterar mig på som sjutton. Jag har läst alla tidigare böcker som Sklansky skrivit, och det är inte tu tal om att han betytt väldigt mycket för pokerns teoriutveckling (utan Sklanskys ”grund” så skulle inte ”spetsböckerna” exempelvis kunna finnas). Ingen kan heller ifrågasätta Sklansys intellekt, han är vass… men den här boken känns som att en gammal man märker att han inte längre är den skarpaste kniven i lådan, att det finns nya utmanare som tagit över stafettpinnen men att han egentligen inte vill erkänna det för sig själv… Hade Sklansky skrivit den här boken utan att hela tiden behöva tala om hur jämrans smart han är, så hade boken varit riktig behaglig, men nu känns den som ett spretande försvarstal om varför han slösat bort sin intelligens på att göra något så onyttigt som att spela poker hela livet.

Fanboysen på forumet twoplustwo är såklart lyriska över boken. Jag är det inte – boken är ett större antal småtexter från exempelvis en lysande text hur man gör en ”omvänd auktion” hos bilhandlare när du ska köpa ny bil (och därmed sparar massa pengar – det kapitlet gör att du spar tusenlappar) till en fullständigt malplacerad text om hur du fickparkerar – fick Sklansky betalt per sida i boken, jag antar det? Betyg AK – en bra starthand men det är lätt hänt att du åker ur tävlingen på den!  

The Godfather of Poker – Doyle Brunsons självbiografi är en helt underbar läsning kring Doyles liv och levende, från han växte upp i en liten Texashåla, till hur han verkligen levde på tveksam sida av lagen då han spelade med knarksäljare, hallickar och mördare, hur han kom i kontakt med Texas Hold’em och vidare skrev historia. Bra böcker behöver inte långa recensioner – är ni bara det minsta intresserad av pokerhistoria i allmänhet så köp denna bok. Betyg AA (bästa starthanden).