Jag sitter på en balkong i Turkiet och funderar över framtiden, om jag ska hoppa utan fallskärm?

Jag hör det ofta, som ett slags intalat mantra, från mina pokervänner med familj eller respektive.
– Om jag hade varit singel skulle jag fan bo på kasinot. Jädrar va jag skulle gå plus. Men det går ju inte nu…

Det vore oärligt att säga att jag inte tänkt samma tankar. ”Tänk om jag bara var min egen, hade mig själv att tänka på, då skulle jag vara sjukt rik nu”. Vem har inte det? Men de senaste månaderna har jag börjat förstå vissa saker, börjat inse att det inte behöver vara så. Att det kanske till och med är tvärtom.

Min flickvän/fru har de senaste åren varit en trygg punkt i tillvaron. Hon har sett till att jag inte rusat i väg i mitt pokerspelande. Jag har kunnat redovisa resultat för någon som bryr sig och blivit ”tillsagd” att inte sitta uppe hela nätterna och spela. Ibland har det varit jobbigt att behöva gå och lägga sig som ett barn på kvällarna, men när jag ser tillbaka på det så har det nog varit rätt bra att inte fastna vid datorn all vaken tid. 

Nu har vi separerat och jag bestämmer plötsligt över mig själv igen. Jag får göra precis som jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag KAN bo på kasinot.

En del hade kanske bara sett till möjligheterna. Men jag är livrädd. Rädd för mig själv och vad som ska hända med mitt liv. Vem ska nu få mig att lägga mig på kvällarna? Vem ska nu hålla koll på att jag inte spelar bort allt jag har? Jag har ju ingen att vara rädd om längre, ingen blir längre  besviken om jag gör bort mig.

Att ha någon som håller kvar en på jorden kan vara väldigt viktigt för en pokerspelare. Därför känns det nu som om jag är på väg att hoppa utan fallskärm. Jag har fått för mig att det är precis den fallskärmen spelare som Isildur1 och grabbarna saknar. De har bara sig själva, om de spelar bort några miljoner på en kväll drabbar det ingen annan. De kan bli snuskigt rika, men även gulare än kiss.

Förhoppningsvis har jag tillräckligt innanför pannbenet för att inte bo Kasinot, eller framför datorn. Men man vet aldrig. Det är läskigt…