I Sverige händer det inte ofta att det kommer fram vackra flickor och börjar prata. I Vegas händer det hela tiden. Första gången kände jag mig väldigt smickrad över att någon var intresserad av lilla mig. Att en söt tjej ställde frågor till mig, om mig. Det var smickrande ända till Optikern viskade i mitt öra.

– Det är en hora.

Nästa gång var jag inte lika imponerad när en donna smekte sig fram över kasinogolvet för att komma fram och prata. Jag kände mig inte så speciell längre. Bara smutsig. Ser jag verkligen ut som en torsk?

Vi, jag, har lätt för att upphöja Vegas till skyarna. Men vi ska inte glömma all skit som finns där med. Som att det är ett av världens största horhus. Prostitution är en så naturlig del av vardagen i Vegas att man inte ens tänker på den. I varje litet gathörn står det män och kvinnor med lappar bestående av nakna kvinnor och ett telefonnummer. De har en speciell teknik då de knäpper med lapparna så att det uppstår ett hemskt irriterande ljud, så att man efter ett par dagar får lust att dra en rak höger mellan ögonen på dem. Men de är ju bara anställda för att stå där. Det finns inget ont i dessa människor.

Självklart var Mattias ”Pokerstar” Andersson tvungen att slå vad med mig om jag kunde klara av jobbet. Kanske var det smaklöst, men jag har aldrig kunnat stå emot ett vad.

Först fick jag lära mig tekniken.

Sen var det bara att knäppa på.

Det kvittar hur många pokerturrar jag spelade på Venetian, Rio eller Caesar Palace. Jag var aldrig så mycket Vegas som just då. Hallick i världens största horhus. Allt som glimmar är inte guld. Och Vegas är långt ifrån bara glädje, fest och bra speltillfällen, även om vi pokerspelare ofta vill intala oss det.