Reflektioner från Las Vegas:

Det finns tre former av värme. Varmt, förbannat varmt och Las Vegas-varmt. Det är så inihelvete varmt här så klockorna går baklänges på Rio. Om det hade funnits några. Jag har hört ryktas om att det inte finns några klockor eller fönster på ett kasino, samt att spriten är gratis när man spelar. Klockorna och fönstren kan jag bekräfta, hur det är med spriten vet jag inte, men kaffet och colan får i alla fall jag snällt betala för. Jag har å andra sidan inte lagt en krona på spel under min vistelse i Vegas so far.

Jag trodde jag hade lurat jetlagen genom mina förberedelser att ställa om dygnet. Tji som fan fick jag.  Igår och i natt hade jag ett arbetspass på sexton timmar. gick och lade mig och somnade klockan fyra på morgonen, gruvandes för hur jag skulle orka upp klockan åttatretti för att kolla när Hellner och Northug åkte rullskidor. Åtta sharp vaknade jag utan chans att somna om. Det straffar sig nu; jag är så trött att jag är beredd att lägga mig i fosterställning under borden här i mediarummet. Lång dags färd mot natt.

Ens jobb tar en hela tiden till nya erfarenheter. Härom dagen försökte jag mig på en springa-bredvid-permobilen-intervju med Doyle Brunson. Det gick sådär…

Mest ledsen just nu är jag för att jag råkat radera ett bedårande kort på TJ Cloutier och hans fru när hon krupit upp i hans permobil och de ser nästan lite nykära ut.

Här heter det tydligen electric scooter, men med tanke på ägargruppens rörlighet utan den tänker jag konsekvent kalla det för permobil. Och med tanke på den barocka längden på korridorerna på det här plejset vill jag också ha en till nästa gång jag kommer hit.

Jag har hört rykten om att Humberto Brenes skulle vara en ögontjänare som bara spexar och skojar och är funny guy när kamerorna är i närheten. Det ryktet vill jag döda här och nu; få av de spelare jag sett under mina dagar här i Vegas har så tålmodigt ställt upp på att fotograferas, skriva autografer och prata med fans. Alltid med ett leende på läpparna och en ödmjuk approach.

Dagens mest intressanta upptäckt var att Jennifer Tilly satt och åt en medhavd matlåda vid bordet. Inget jättebetyg åt matutbudet på Rio, va? Awkward som anglosaxarna säger.