Väckarklockan ringer 05:15. Jag har sovit i ungefär fyra timmar. Släpar ut mina två tunga bagage, en knallrosa väska och en stor papperskartong. Väskan ser väldigt gay ut, men den har fördelen att man snabbt hittar den på bagageblandet världens flygplatser runt. Lådan väger 21 kilo och är full med gåvor till våra Paf-kvalare, de ska få vardera en väska fylld med backgammonspel, strandpingisset och kortlekar. 

Regnet öser ner… bra start på resan. Jag tänker på alla mina kollegor som är på Åland i dag för att kolla på Ålands stora sporthändelse under året, Pafopen. Nej, det är ingen pokerturnering, utan en beachvollybollturre. Hällregn och blåst är inte direkt perfekta förutsättningar för varken tävlande eller åskådare.

Kommer fram till Arlanda, upptäcker nu att jag glömt passet hemma. Skickligt, resan fortsätter bra. Flickan i incheckningen säger att jag kommer klara mig på körkortet, men jag känner att stora problem kommer komma i Spanien, Europas u-land. Jag ska ju inte bara flyga, jag ska hyra bil och ta mig in på casoinot också, samt flyga inrikes till Mallis.

Problem tre då – jag har glömt mitt Lufthansa Guldkort hemma (i passet). Skit också, utan det kan jag inte ta med kartongen, guldkortet krävs för att jag ska få med mig ett extra bagare utan kostnad. Som tur är har jag checkat in hemma, så mitt guldnummer står på boardingpasset, flickan i disken litar på mig och stämplar in mig, och tar inte ens betalt för övervikten. Klonk, det finns en resegud! Känns som man varit inne och bluffat i en pokerpott men lyckats dra in en hålstege! Nu ska jag rida på rushen och vinna Spanish Poker Tour!