Jag var kanske lite drastisk när jag igår ville hänga statsekreteraren Roger Remme Solberg på norska Kulturdepartementet (KD) högt. Han försvarar norska regeringens tilltag och säger till Verdens Gang (VG) att alla andra länder i världen får ändra sina kassasystem för att de skall passa norska kunder. Vad säger man?

Trond Kåre Hagen och hans fru Karin var på semester i Nice då restaurangen de åt middag på inte kunde ta betalt med deras kort. Trond fick då gå in på det intilliggande casinot och hämta ut pengar i en bankomat.
– Är det inte dit norska myndigheter försöker hindra oss att gå? undrar han retoriskt.

Roger Remme Solberg fortsätter att glänsa i VG:
– Vi kände till att det här skulle drabba semestrande norrmän men det viktigaste för oss var att hindra spel på nätet. Sådana spel är starkt överrepresenterade bland spelmissbrukare.

Grattis Roger. Jag kan också meddela att cigaretter och snus som förbrukningsvaror är starkt överrepresenterade bland nikotinister, för att inte tala om att en alkoholist konsumerar mer alkohol än den genomsnittlige brukaren. Vad ska du göra åt det hade du tänkt? Att förbjuda användandet av kreditkort som betalningsmedel på alla ställen i hela världen som tillhandahåller sådana varor känns ju ganska rimligt med tanke på den generella ståndpunkten hos den norska regeringen.

Men det handlar ju givetvis inte om att skydda spelmissbrukare genom att förbjuda en hel befolkning att använda sina pengar till annat än spel. Det handlar om att skydda det statliga monopolet med näbbar och klor. Tro mig, hade den ärliga intentionen varit att skydda spelmissbrukare så hade jag köpt hela resonemanget utan omsvep.
Men folk är rädda. Människor är rädda för allt möjligt. Min oroliga mor ringde igår och tyckte att det var obehagligt att jag hade krävt offentlig lynchning av Solberg. Ja, det var kanske lite omoget gjort av mig men jag undrade vad hon var rädd för. ”Man vet aldrig vilka knäppskallar som kan ta en sådan uppmaning på allvar” blev svaret.  Det värsta som kan hända är att Solberg faktiskt blir lynchad eller att den norska underrättelsetjänsten kidnappar mig och håller mig fången i en källare i Stavanger medan jag tvingas avinstallera alla pokerklienter. Båda fallen visar symtom för något helt annat än det som i så fall satte igång händelseförloppet. (Att jag sedan inte tror att någon tar mig på fullt allvar av olika anledningar, är en annan femma).

Varför bryr jag mig då? Jag bor ju inte i Norge så deras betalningsproblem är inte mina. Jag hade inte brytt mig heller om det inte vore så att den svenska regeringen funderar på att införa liknande lagstiftning. Och som jag skrev i föregående inlägg; det är inte förhindrandet av pokerspel som då är katastrofen – det är det överförmynderi och rätten till våra privata medel som staten tar sig som är  skrämmande.

Ikväll hade jag tänkt vara pokerfri men det är dags för Beat the Staff kl 19.15. €50 till den som slår ut mig. Bring it on!