Det är inte långt kvar till riksdagsvalet 2010. Häromdagen blev jag brutalt upplyst på Lapproffes blogg om hur vi pokerspelare funderar på att rösta. I en omröstning på ett pokerforum visade det sig att moderaterna leder med knappt 24 procent. Inget konstigt med det. Andraplatsen är mer uppseendeväckande. Där placerar sig Sverigedemokraterna med 15 procent av rösterna.

Vill folk bara jävlas? Annars känns det inte så smickrande att kalla sig pokerspelare. 500 spänn på att inte ens tio procent av de som har sympatier för SD har läst partiprogrammet.

Jag var faktiskt tvungen att gå in och kolla vad de olika spelbolagen gav för odds på att SD skulle komma in i riksdagen. Det var väldigt varierande. Expekt gav bara 4,35 i odds medan Unibet var uppe på 5,8 gånger pengarna på att SD inte kan kravla sig upp över fyra procent. Av ren princip satte jag en tusing. Jag är ute efter dubbel glädje.

Många verkar tro att SD redan är klara för riksdagen, men jag tror inte det är så säkert. De flesta missnöjespartier brukar få många fler röster i opinionsundersökningar än när det väl gäller. Då tänker folk till en extra gång och kommer fram till ”Nja, vi kanske inte har det så dåligt ändå”.

Man kan även fråga sig varför vi pokerspelare generellt är borgliga? Många av oss står helt utan skyddsnät och borde egentligen ”tjäna” på ett rött styre. Antagligen beror det på att vi är så fruktansvärt individuella och verkligen vill värna om individens rätt i alla lägen. Eller har jag fel?

Själv har jag ingen aning om vad jag ska rösta på än. Jag vet bara vad jag inte ska rösta på. Pokerspelare eller ej.