Slötittade på ”Debatt” idag där Björklunds förslag att låta föräldrar till stökiga barn sitta med i klassrummet diskuterades. Med i studion fanns rektorn för en gymnasieskola i Hammarkullen där 97% av eleverna hade annan kulturell/etnisk bakgrund och vips så handlade debatten om att invandrade föräldrar inte skulle kunna ta till sig poängerna om att delta och påverka i sina barns skola.

Det är alltså så här pajasartad vår svenska valrörelse är. Pajasförslag som det inte ens går att debattera eftersom media aldrig är opartisk och debattörerna inte ens vet vad det är de argumenterar för eller emot. Som om inte Björklund och batikrektorn från Hammarkullen var tomtiga nog så fanns Ann Söderlund, denna totalskruvade och i alla sammanhang malplacerade människa, med och framförde sin åsikt.

Nu kräver jag inte att alla partier ska ha avskaffande av spelmonopolet som prio ett i sina partiprogram, jag kräver inte ens att det ska vara en valfråga. Jag förstår att de flesta inte bryr sig om spelmonopolet. Jag förstår också varför de inte bryr sig. Folk ser inte de grundläggande problemen i vårt land. I jämförelse med andra länder har vi det bra så varför skulle man ändra på något så fundamentalt som statlig kontroll? Nu påstår jag inte heller att spelmonopol är ett grundläggande problem i vårt samhälle. Det är, liksom mycket annat, bara en av knutarna på statens åttasvansade oxpiska som varje månad sliter våra arma ryggar.

Skillnaderna bland de etablerade partierna är för små. Ett par procents skatt hit eller dit. Max någon tusenlapp extra för några enstaka barnfamiljer eller ett par hundringar mer eller mindre för pensionärerna. Det spelar i princip ingen roll för majoriteten av befolkningen.

Tyvärr har det nu gått så långt för min del att jag tänker rösta bara för att hindra de största idioterna från att komma in. Jag måste alltså lägga min röst på etablerade idioter för att minska eller helst hindra nazister från att få någon makt.

Jag tycker inte att det känns bra alls…