Såg just filmen The Invention of Lying – skriven och regisserad av Ricky Gervais. Det var en väldigt intressant film med väldigt många poänger. Bland annat får religion en ordentlig känga och man får lära sig att kanske inte tro på allt man hör. Allt paketerat i en lagom dos humor.

Många använder lögnen för att skaffa sig fördelar, såväl materiella som sociala. Vissa lyckas, andra inte. En del människor vill tro på lögner eftersom verkligheten är för tung att bära. Religion är ett bra exempel på det.

Andra skapar sina egna lögner av samma anledning. Verkligheten sticker i ögonen på dem. De kan ljuga sig själv större än de är. De kan skapa listor om sin egen verklighet där de helt ogenerat slickar sina tungor bruna på människor de ser upp till. Någon egen uppfattning vågar man inte ha och man väljer naturligtvis inte bara att slicka uppåt utan också att välja ut enskilda indivder att sparka på. För att skoja till det lite för man till och med en lista över de man har hånat mest. Man graderar hånet med poäng och den som får mest får stå överst på listan. Det sjuka är att det ändå inte är det smutsigaste man ägnar sig åt. Det avslöjandet kommer jag att hålla på tills nästa vecka.

Andra hittar på lögner om människor de försöker lägga skulden för sitt eget misslyckande på. Är man en förlorande pokerspelare är det lätt att skylla på omgivningen, kanske till och med på människor som sticker ut i pokerankdammen. Fifflar man så skyller man på att man blir påkommen. Att stå för det man gjort finns inte på kartan. Det är aldrig ens eget fel.

Jag då? Jag försöker stå med båda fötterna på jorden. Jag försöker se igenom lögnerna. Religionen som folk i Sverige år 2010 fortfarande underkastar sig är för mig ett stort mysterium och nu pratar jag inte om islam. Kristendomen är fortfarande så stark i det  här landet att man berövar sina barn religionsfriheten genom att döpa dem.

Vissa bloggare har släppt igenom kommentarer från en person som påstår sig ha hört inte bara mig utan också Micke Norinder och Joakim Geigert, bakom ”lyckta dörrar”, säga att vi röstar på SverigeDemokraterna. Det presenteras som fakta. Det släpps igenom. Det ryggdunkas.
Jag har aldrig varit bakom lyckta dörrar med vare sig Norinder eller Geigert. Jag känner inte heller någon av dem så väl att jag tvärsäkert skulle uttala mig om deras röstningsvanor men jag har faktiskt svårt att tänka mig att de skulle rösta på SD.

Detta är alltså verkligheten. Folk tror på vad som helst så länge det står svart på vitt i skrift.