Nu är höstmörkret över oss och just den här hösten känns det extra mörkt. Jag hatar att gnälla men det känns som att hela Sverige har visat sitt rätta jag. Rasister i riksdagen är en sak och att hycklarna i pokersverige är mångdubbelt fler än jag i min vildaste fantasi hade vågat föreställa mig en annan.

Kommentarerna i denna blogg har fått mig att vakna. Haja till. Nästan chockas om jag ska vara ärlig. Inte bara kommentarerna här förresten – detsamma gäller i många andra bloggar. De senaste veckorna har varit… omtumlande?

Det är så mycket som har hänt så att jag knappt vet var jag ska börja. Vi kan väl börja med vissa kommentarer i denna blogg då. Det som faktiskt skrämmer mig är att folk inte tänker längre än två rader framåt. I första stycket kan man gnälla över exempelvis reklam och att det inte hör hemma i den här bloggen medan man i andra stycket berömmer yttrandefrihet och det fria ordet. Jag förstår faktiskt inte hur det går ihop. Vem är vi bloggare skyldiga att skriva något för? Jag vet inte med de andra men jag har inga krav från min arbetsgivare. Inte heller från Aftonbladet. Jag skriver precis vad jag känner för och jag står för det. Jag skriver om mitt liv. Min arbetsgivare är en del av mitt liv. Det jag gör för dem är en del av mitt liv.

Vi är inte skyldiga någon att skriva något precis som man inte är skyldig att läsa. Om man har åsikter om vad som borde skrivas i bloggen så är man givetvis välkommen att framföra dem, men det uppskattas om det tänks efter före. Man kan inte gnälla på reklam och sedan be om en freeroll. Det kallas dubbelmoral nämligen, och jag är sjukt allergisk mot det.
När vi ändå är inne på att tänka efter före så är det också så att yttrandefrihet inte råder i kommentarsfältet. Vi har väldigt högt i tak men sådant som bedöms som spam, rena personangrepp eller annan typ av nonsens raderas och det är inte alltid vi själva som gör det. Vi är ett antal personer som har tillgång till kommentarerna och vi hjälps åt att godkänna dem.

Ännu mer dubbelmoral…

…har jag sett under förra veckan när folk som tidigare sagt sig vara motståndare till monopolet nu helt plötsligt försvarar att Casino Monopol tar sig rätten att anordna SM.
– Vissa vänner klickar ”gilla” på Svenska Spel på Facebook.
– William Thorsson börjar jobba för monopolet.
– Pokerforum.nu tar emot Svenska Spel som partner.

Det kan låta konstigt men jag blir uppriktigt ledsen över sånt. Hur kan folk överge sina principer på det viset? Är det så enkelt att ge upp?

Att nätpokerspelare som faktiskt riskerar hela sitt levebröd inte bryr sig är ganska svårsmält, men att gå ifrån det till att faktiskt uttryckligen ge stöd åt monopolet är… i brist på bättre ord – upprörande. Jag kan köpa att man tycker att SM på Malta var kasst, att det är fiskigt på Svenska Spel, att Casinot ligger närmre hemifrån än Malta osv, men att försvara spelmonopolet är… Jag blir uppriktigt sagt förbannad. Och hur löjligt det än låter så mår jag dåligt över det. Det visar på en bristande förståelse och en grov antiliberalism som faktiskt är skrämmande.

Vidare så är det väldigt sorgligt att nivån bland bloggarna sjunker allt djupare. Häromdagen tyckte Mattias Andersson att det var en bra idé att kalla mig för könsord. Jag blir inte direkt ledsen för det men det är nedslående att se att vuxna människor bete sig på det viset. Att bloggkriga är en sak men att sänka sig till den nivån är en annan.

Allt detta på bara två veckor… Årets höst är sannerligen extra mörk…