Jag fick frågan i en kommentar hur jag kan vara så anti mot Svenska Spels monopolsituation när jag själv jobbar på en monopolorganisation. Det är en mycket relevant fråga som jag lovade utveckla i ett antal bloggar.

I nästa blogg tänker jag diskutera om Paf är ett monopol eller ej, men innan det vill jag kort beskriva min vison om hur en svensk framtida spelmarknad skulle kunna se ut:

Sverige har ett spelmonopol för att skydda sina medborgare från spelmissbruk. Detta är den officiella anledningen – alla med en hjärna fattar att det egentligen har med pengainkomster att göra, men det får staten inte säga för det skulle då bryta mot EU-regler. Alltså tar man fram spelmissbruksargumentet.

Jag är väldigt emot spelmonopolet, som ni alla märkt. Jag är också, kanske lite förvånande för vissa av er, emot den vilda marknad som finns nu. Rätta vägen enligt mig är att ha en reglerad marknad, där alla de bolag som uppfyller uppsatta krav skall få en licens att verka i landet, och de bolag som inte uppfyller kraven skall stoppas. I Sveriges fall är det alltså spelmissbrukskravet som är det överhängande, i alla fall ur ett officiellt perspektiv. Sätt ett minimikrav som motsvarar Svenska Spels arbete mot spelmissbruk, sätt en skattesats om man vill det, kräv att bolagen skall ge en viss procent av sin vinst från svenska spelare till idrotten eller vilka andra krav man nu önskar. Öppna sedan upp för ett licensförfarande där de bolag som når minimikraven får rätt att marknadsföra sig i landet.

En alternativ väg att gå är att göra en upphandling säg vart tredje år, där det bolag som verkligen är bäst på spelmissbruksfrågorna skulle få monopol under treårsperioden.