Jag tänkte faktiskt göra en lista där jag bara skriver snälla saker. Ingen är rakt igenom ond utan vi har alla våra bra och dåliga sidor, ljusa och mörka dagar.
Det är ganska poppis med listor nuförtiden och särskilt poppis är det med listor där man kastar skit på folk. Jag ska alltså göra motsatsen. Det är ingen ironi med i spelet lika lite som det är tänkt som fjäsk. Min uppfattning om personer jag tar upp, vare sig den har varit bra eller dålig, har inte förändrats.

Hur kommer man då med på listan? Det enklaste sättet är att någon gång ha haft en ”offentlig beef” med någon annan i pokerankdammen – allra helst mig, men det är inget måste. Man ska antingen ha kastat skit eller fått skit kastad på sig helt enkelt.
Vi jobbar oss uppåt från plats 5 till 1.

Varför? Jag tror som sagt att alla har bra och dåliga sidor och oavsett vad jag har för uppfattning om personen som tas upp så ska jag plocka fram de bra sidorna. Antingen är det något jag har upplevt själv eller så har andra berättat.

Nu börjar vi och först ut är Micke Norinder. Micke publicerar för närvarande sin egen lista som inte är så snäll och därför tänkte jag förekomma honom då jag misstänker att jag dyker upp i hans blogg inom den närmsta tiden. Men det ska alltså bara bli snälla saker om Micke här. Jag har trots allt snackat med honom några gånger så något av en statistiskt säkerställd uppfattning borde jag ha.

Micke och jag bloggkrigade rätt friskt för ett par år sedan. Vi såg varandra på turneringar men vi snackade aldrig. Jag minns knappt hur kriget blossade upp men det pågick ett tag i alla fall.
En kväll på EPT i Köpenhamn satt jag och käkade middag med några kvalare och ett par kollegor. In på restaurangen kommer Norinder med sitt kvalgäng.

Jag visste av någon anledning att han nyligen hade fyllt år och när hans gäng hade satt sig en bit bort i lokalen kallade jag på hovmästaren. Jag beställde in en tårta till Norinders sällskap och bad personalen att sjunga Happy Birthday för honom vilket de gärna gjorde.

Medan vi väntade på föreställningen så riggade vi filmkameran och när det hela väl satte igång så fångade vi givetvis alltihop på film. Jag vet inte varför jag gjorde det, det var ju inte elakt eller någon pik – det var bara en rolig grej. Och Micke tog det som en rolig grej också. Han tackade artigt och skrattade åt tilltaget.Dagen efter intervjuade jag honom i lobbyn och då var han hur trevlig som helst. Fick intrycket av att han bara ville ”röra om i grytan” med sin blogg och att han åtminstone försökte ha glimten i ögat. Jag kan ha synpunkter på det, men skitsamma, nu är det bara snälla saker som ska skrivas här.

Vidare har jag haft kontakt med Micke även på det yrkesmässiga planet. Det har förhandlats om än det ena och än det andra. Inget vi har kokat ihop, det har bara råkat bli så att vi – ärkerivalerna, har fått ta hand om vissa saker. Det har alltid funkat klockrent. Vi har alltid lagt meningsskiljaktigheterna åt sidan och gjort våra jobb och sen har det inte varit mer med det.

På senare tid har vi ibland snackat lite på turneringar och så vidare, alltid med god och trevlig ton. Micke kommer mycket bättre till sin rätt ”live” där man ser att han har glimten i ögat och väldigt ofta skämtar och underhåller vid borden.

Det var det det. Imorgon kommer vi med snälla saker om en ny hellraiser!