Jag har letat efter den ett tag nu. Ångesten. Och i natt fann jag den, i en bil på E20. Det kanske låter konstigt. Men det gjorde mig glad. 

Alla pokerspelare vet hur det känns att förlora pengar. När jag som nygräddad spelare förlorade tusenlappar gjorde det nästan ont på riktigt. Jag kunde ligga i sängen, krama en kudde, och tänka att livet var slut för att jag spelat bort en veckolön på en kväll. Den där ångesten har hjälpt mig mycket. Den har fått mig att inte gambla för mycket, ta det lugnt med rullen och bygga långsiktigt. Jag visste hur smärtsamt det var att förlora stort.

Men smärtgränsen har hela tiden flyttats fram. Det är naturligt. Man tål mer och mer. Klarar av större och större förluster utan att det sätter sig på psyket. De senaste månaderna har jag dock nästan blivit rädd. Jag har kunnat ha stora förlustsessioner utan att känna någonting. Inte ens en liten svettning, blinkning. Det är farligt när pengar bara blir siffror på en skärm, eller marker i handen. När de inte känns verkliga. Jag kan faktiskt förstå hur personer som Isildur kan vinna och förlora såna enorma summor. Han känner inte ångesten. För pengar är bara siffror. Chips.

Under två dagar har jag blivit totalt förnedrad av kortleken på Cosmopol. Ingenting har gått min väg. Och det har kostat. Mycket. I natt klev jag i vredesmod ut i ösregnet från kasinot, satte mig i bilen och bestämde mig för att lämna stan och åka hem till Småland.

Jag vattenplanade mig fram på E20 och önskade för en stund att jag köpt en mer manlig bil än en ett popsnöre till mini cooper. Nåt som klarade vattenpölar och inte kändes som en konservburk. Sen kom tankar om pengar. Hur jag blött dem. Hur de brunnit. Och allt jag kunde ha gjort om jag haft dem kvar. Det var då det hände. Någonstans mellan Borås och Ulricehamn såg jag hur jag kramade ratten så att knogarna vitnade. Och visst var det väl en liten iskall svettning jag kände på halsen? Ångesten hade återvänt. Jag kunde inget annat än att hälsa den välkommen tillbaka.

Nu ska jag ta det lugnt ett par veckor och grinda i fred. Det blir inga skott för att vinna tillbaka snabbt. Inga tusenlappar på roulletten. Så. Tack ångesten. Inget har sparat mig mer pengar genom åren än du.