Jag vet att de flesta av er sitter i spänd förväntan inför ”Jakten på Ola Brandborn, del 2” men ni får ge er till tåls lite till. Jag lovar att den kommer senare i veckan. (Här skulle jag vilja ha en smiley för att påvisa ironi men vi är förbjudna att använda smileys i bloggen).

Istället tänkte jag skriva lite om den ”bojkott” jag har mot ett svenskt pokerfora (Ola verkar ha samma inställing men dels är vårt ställningstagande inte koordinerat och dels får han tala för sig själv). Eller, bojkott är det ju inte frågan om, det hela är mycket enkelt; ett fora utgörs av läsare eller snarare aktiva användare. Det är de som bygger sajten, deras diskussioner som drar läsare. Jag vill alltså inte vara med och bidra till sajtens uppbyggnad när den delvis finansieras av monopolet*.
Det betyder inte att jag försöker straffa forat på något sätt. Det handlar bara om att jag själv inte vill vara en hycklare. Detsamma gäller det faktum att jag inte stöttar någon av monopolets institutioner. Jag tror inte att någon bryr sig om ifall jag spelar statens SM eller inte, lika lite som jag tror att särskilt många bryr sig om ifall jag skriver på ett fora eller inte.

Min grundinställning när det gäller det mesta är att folk får göra precis vad tusan de vill så länge det inte begränsar, kränker eller på annat sätt påverkar andra människor negativt. Ett monopol påverkar oss allihop negativt. Vissa tycker inte det men självplågare har det funnits i alla tider.

Det har också höjts röster som kritiserar vår bojkott. Varför? Man kan tycka att vi är barnsliga och det kanske vi är, men vi är väl i vår fulla rätt att vara barnsliga om vi vill det?
Jag måste dock erkänna att jag är mycket smickrad över det gnäll som framkommit från flera håll. Det betyder inget annat än att de är upprörda över att vi lämnat forat. Varför man nu skulle vara upprörd över att två barnsliga typer inte längre skriver vad som måste vara barnsliga inlägg i ett fora. Som sagt, både intressant och smickrande. Och ytterligare ett bevis på att många människor är fullständigt irrationella i sina ställningstaganden.

Hur som helst, jag anser mig alltså vara i min fulla rätt att skita i precis vad jag vill, precis som att alla andra har exakt samma rättighet. Jag anser mig också ha rätten att protestera när folk, till exempel, marknadsför ett monopol som på ett mycket direkt sätt begränsar min personliga frihet. Här någonstans slår det slint för vissa som hävdar att de har rätt att marknadsföra vad de vill. Absolut har de det – så länge det inte är något som begränsar eller kränker någon annan.

*Vän av ordning kanske påpekar att monopolet även haft reklam i Aftonbladet. Vi skriver dock inte direkt för Aftonbladet, det finns nämligen ytterligare ett led emellan och det ledet gör vad de vill med våra texter. Jag får inte betalt för mitt bloggande. Jag ser inga problem med AB’s politiska färg, eller jo, klart jag gör, men inget som drabbar mig då jag aldrig blivit ombedd att skriva om ngt särskilt, aldrig fått betalt och aldrig blivit censurerad. Men skulle motsatsen bevisas så är jag inte sämre än att jag kan revidera min åsikt.