Tänk dig att du, tidigt en höstmorgon, blickar ut över ett disigt kalhygge i Småland. Solens strålar har precis börjat leta sig upp över krönet och bössan sitter som slickad i dina nävar. Det luktar barr och kåda. Fåglarna kvittrar Bach och Vivaldi över trädtopparna. Du väntar på att få sänka en 14-taggare. Du väntar på chansen att få visa upp älghornen, berätta den halsbrytande storyn om din skicklighet för dina kompisar. Livet är njutbart.

Det är så rekreation ska se ut enligt normen. Det är så man borde låta kropp och själ slappna av. Men jag jobbar inte så.

Klockan börjar närma sig morgon inne på Flamingo. Den kvinnliga dealern tycks ha rökt lite för mycket brass under sin livstid för att hon ska göra sitt jobb rättvisa. Det går lååångsamt. Antalet händer i timmen är inte speciellt många. Bredvid mig sitter 78-åriga Tim. Hans markerstapel har varit konstant i timmar nu. Det beror mest på att han inte spelar några händer. Men Tim är en gladlynt prick som med energi berättar om sina äventyr i Skandinavien under 70-talet.

Jag lutar mig närmare hans högra öra och viskar ett skämt om dealern. Hans ögon glimtar till. Ett gurglande skratt letar sig fram. I gengäld pekar han på en kvinna i gul väktartröja som precis ska frakta bort en värdebox. Kvinnans röv är bred som en ladugårdsvägg. Hon lirar i 110-120 kilosklassen. Och det är inte muskler.
– Do you think she can stop a robbery? I wonder if she can stop anyone? säger gubben med ett flin som får en guldtand att lysa upp.
Jag pekar tillbaka på fyllot mitt över bordet, som nu sover med halva näsan ner i en ljummen whisky.
– Maybe him…

En amerikan med ”fitt-skägg”, ett sånt skidskytten Carl-Johan Bergman besitter, skriker åt Tim att vakna.
– Hey Jim, are you gonna play a hand soon?
Tim, glor på honom en stund innan han svarar.
– What, I can’t hear you?
– Are you gonna play a hand grandpa?
– What?!
– Nevermind…
– He’s  been calling me Jim all night, my name is Tim, viskar gubben till mig.
– In my age I can chose when I wan’t to hear…

Från ingenstans finner plötsligt dealern kraft att dela ut ännu en giv, samtidigt som hon smackar med läpparna för att få det lila läppstiftet att smeta ut sig över alla rimliga gränser. 45s på knappen. Det kunde varit värre. Jag synar en höjning från tidig position. Till min stora förvåning synar även Tim i lilla. Flopp 5 5 K regnbåge. Skatteåterbäring.

Ursprungshöjaren betar ut, jag synar och till min förfäran överbetar Tim all in. Jag är inte rädd för att ligga under, jag är förfärad över att behöva ta gubbens marker. Förste man lägger sig och jag synar. Det syns att Tim inte gillar läget.
– I have a five, deklarerar jag och skäms en aning, då 45s inte är en hand man bör spela enligt Tim.
– Then you got the best hand, säger han besviket.

Två mirakelklöver får honom dock på bättre humör och Tim slänger fram en färg med KQ i klöver, samtidigt som guldtanden glänser i överkäken. Jag har aldrig känt mig så lättad över att förlora och muckar min hand. Det betyder att jag får sitta och snacka skit med Tim ett par timmar till.

Klockan är tidigt på morgonen inne på Flamingo. Det luktar inte barr och kåda. Men jag väntar fortfarande på att få fälla min stora älg. Tim var dock alldeles för gammal för ett nackskott. Jag skyller på att köttet säkert hade varit segt. Ibland är det roligare om 14-taggaren får löpa…

I högtalarna hör jag plötsligt tonerna av Morrissey och ”Everyday is like sunday”. Det är så här jag jobbar. Fågelkvitter och soluppgångar i Småland är trevligt. Men det är inte så jag slappnar av.

Nu är jag hemma i ett grått Sverige igen, men jag antar att Tim fortfarande sitter under sin korkek. Och väljer själv när han vill lyssna…