Jag blir alltid lika imponerad på folk som orkar klaga. Folk som orkar vara ihärdiga och säga till när de tycker något är fel. Men just nu håller jag på att brista ut i ett nervsammanbrott. Jag pallar inte av att läsa en enda kommentar till som klagar på att poker inte borde ligga under sportdelen i Aftonbladet.

Jag börjar se rött. Det håller på att brista för mig. Jag har inte gjort sönder en enda grej sen jag kastade musen rakt in i datorn under en grindsession för några veckor sen, men nu är det nog snart dags igen. Nästa gång jag läser en av dessa hundratals kommentarer drar jag en kaffemugg i väggen av ren uppgivenhet.

”Jag klickade på sportbladet och ville läsa om sport. Inte om kortspel.”

”Skiter i om han kallas miljardssvensken, vad fan gör en pokerartikel på sportsidan!”

”Får poker kallas sport? Sportbladet fyller ju opå med poker på denna sidan! Skulle det inta passa bättre att ha poker under spel?”

”Vad har poker på sportsidorna att göra? Poker är ingen idrott, det är ett kortspel. Bort bort bort!”

Jag har sett de här kommentaren om och om igen i ett par år nu. Vad vill folk? Rämnar deras värld när de ser en pokerartikel under sportdelen? Blir deras uppstrukturerade liv en enda röra? Får de plötsligt svårt att veta vilken sida de ska sova på, vilket pålägg de ska köpa? Är de rädda att pokern ska bli en för stor del av universum? Eller är det möjligtvis så att en del människor inte har något bättre för sig än att klaga på saker som faktiskt inte har någon som helst relevans och betydelse?

Jag antar att det är det sista. Jag antar att en del personer höjer värdet på sitt liv genom att gnälla. Måtte jag aldrig bli en sådan människa. Eller vafalls?!!! Jag har tydligen redan blivit en sån person…