Jag tänkte tipsa om nya pokerfilmen, ”Deal”, med en av de tightaste mustacherna jag vet, Burt Reynolds, i en av huvudrollerna. Tipset innebär dock inte att ni ska se den, tvärtom, repa skiten, se nya Åsa-Nisse, stoppa en isbit i byxan, gör vad som helst. Men se inte ”Deal”. Så sparar ni 86 minuter av era dyrbara liv.

Jag vet inte varför jag alltid får för mig att hyra pokerfilmer när jag ser dem på hyllan i videobutiken? Kanske bor det en liten fakir inom mig? För pokerfilmer är oftast en enda lång självplåga. ”Deal” bekräftar det.

Filmen handlar om en gammal storspelare, Burt Reynolds, som lär upp en nykomling, Bret Harrison. För att spetsa till det lite stoppar man in Shannon Elizabeth och en massa pokerkändisar. Det hjälper inte. Allt är lamt, pokerscenerna är krystade och det osannolika manuset skulle jag ha kunnat skriva under en frukostrast. Slutet får mitt illamående att nästan brista ut i en spya. Det är snällt sagt ett plagiat. Lite elakare förklarat, ren skit.

Nu vet jag att ni blir intresserade av att se om den här filmen verkligen är så dålig som jag vill få den att låta. Det är möjligt att jag överdrev en smula. Den handlar ju ändå om poker. Och den lilla fakiren i mig kommer säkerligen få mig att hyra även nästa pokerfilm som kommer upp i hyllan.

Men tänk efter ännu en gång innan ni sätter på den här rullen. På 86 minuter kan man göra väldigt mycket vettigt. Det är tid ni aldrig kommer att få tillbaka. Hur tight mustasch Burt än har.