Helt sjukt att jag inte är stekigast i bloggen längre. Omsprungen och varvad av både Sofia och Dödarn som lever proffslivet på touren. Illa, men det är lika bra att rätta in sig i ledet och därför tänkte jag berätta en liten historia från den tiden då poker var relativt nytt för mig. Det var nog nytt för alla andra då också nu när jag tänker efter.

Det måste ha varit 2002 eller 2003, pokerboomen var i full gång och undertecknad satt och malde femdollarsturneringar hela nätterna. Vår lilla pokerklubb i föreningslokalen i vår bostadsrättsförening hade så smått börjat rulla och varje söndag träffades vi och spelade turneringar om ett par hundralappar. I samma veva hade jag dessutom varit på casinot i Malmö (yeah, I said it!) och satsat allt jag för tillfället ägde på en pokerturnering – hela 500 kronor. Poker var så nytt att det spelades vid Black Jack-bord som klätts om med annan duk. Jag blev såklart speltekniskt förnedrad.

En natt gick jag långt i en sån där femdollarsturnering. Jag slapp byta bord under nästan hela turneringen och vid samma bord satt en kille från Finland. Vi började snacka på msn och jag berättade om klubben vi drev och vi diskuterade händer och poker i allmänhet.
Finländaren hette Tuomas och var omåttligt intresserad av poker. Han hade aldrig spelat live och hans högsta dröm var att någon gång få spela en giv på pokerklubben Sviten i Stockholm. Det var faktiskt via Tuomas jag för första gången hörde talas om Sviten. Hur som helst, Sviten var på den tiden utom räckhåll för oss båda. Han i norra Finland och jag i södra Sverige. Det var dessutom för high stakes. På Sviten höll det bara till proffs, det fattade man ju efter att ha sett lite bilder på nätet.

För Tuomas var dock vår klubb hemma i Lund alldeles tillräckligt. Han var djupt imponerad av att vi överhuvudtaget ägde riktiga pokermarker. Jag försökte förklara för honom att det hela bedrevs på yttersta hobbynivå, att vi inte ens hade riktiga bord utan bara så kallade ”table tops”. Det gav han blanka tusan i och insisterade på att han ville besöka oss. Jag hälsade honom välkommen och trodde såklart aldrig att det skulle bli något besök från norra Finland.
Tuomas sa att han skulle komma två veckor senare och sedan var han utloggad. Jag vet inte varför men jag räknade inte med att han skulle komma. Det var liksom otänkbart att killen skulle ta ett tåg till Åbo eller Helsingfors, sedan båten därifrån till Stockholm och sedan hoppa på ytterligare ett tåg ner till Skåne bara för att spela en tvåhundrakronorsturnering.

Nästa gång jag hörde av Tuomas ringde han mig på mobilen när jag var och handlade. Han satt på John Bull Pub i centrala Lund. Jag trodde knappt mina öron. Men vad fan, jag var ju tvungen att hämta upp honom, så det gjorde jag.
Sambon bäddade i soffan åt honom och stämningen var minst sagt lite krystad. Hans muntliga engelska var inte den bästa visade det sig men han var glad ändå. Han skulle ju få spela livepoker för första gången i livet.

Nästa dag fixade vi på klubben. Tuomas var eld och lågor. Han kände på markerna som om det vore guldpengar. Han lade handen mot filtduken som om det vore en sommaräng. Vi befann oss i en föreningslokal från åttiotalet med linoleumgolv och träpanel på väggarna men Tuomas var hemma. Det här var lika stort som Vegas för honom och vem kan klandra honom? På den tid det hade tagit för honom att ta sig till denna obetydliga hobbyklubb skulle jag ha hunnit fram och tillbaka till Nevadaöknen två gånger.

Vår nyfunne finländske vän åkte ut i mitten av startfältet men var lika glad för det. Han påstod att han fått ett minne för livet och dagen därpå vinkade jag av honom på stationen.
Jag hörde aldrig av honom igen och igår fick jag förklaringen. Han hade hittat mig på facebook och när jag snokade igenom hans facebook-liv så såg jag att han fått tre barn sedan vi sågs.

Jag lär aldrig träffa honom igen men vi har nog bägge två fått en upplevelse att minnas för livet. Och det är väl det jag gillar med den här galna pokervärlden; alla de oväntade mötena. Nu när jag tänker efter så ska jag nog bjuda honom till en Finnkamp till hösten. Han kan behöva komma ifrån småbarnen en helg.