Det har slagit mig att många som simmar runt i pokerankdammens bajsfyllda vatten samtidigt tror att denna ingrodda plaskbassäng är det som brukar kallas ”pokersverige”. Så är det emellertid inte även om ankdammen naturligtvis är en del av pokersverige.

Ankdammen är det väl egentligen ingen som har gett sig på att avgränsa eller definiera. Ankdammen verkar mer eller mindre vara pokerbloggosfären.”Mindre” därför att ett antal bloggare skickligt styr undan för algerna och slammet som obönhörligen kommer flytande mot dem (jag är för övrigt inte en av dem). ”Mer” eftersom vissa forumiter ibland ger sig in i leken och i stort sett regelbundet ägnar sig åt pajkastning.

Jag vill med detta inlägg inte lägga någon värdering i något av allt det här. Jag simmar ju själv runt bland ankskit och gamla uppblötta, mögliga krutonger. Ibland kommer det en jättekorv som man inte hinner se och så krockar man. Då skriker man ju naturligtvis också för vem blir inte förbannad när någon kastar skit på en?

Vi ankor i den ingrodda dammen är ganska lika. Vissa sväljer mer skit än andra medan andra kastar desto mer. Det vi har gemensamt är att vi vill synas. För att citera min gamle kollega Valterego: ”Om man bloggar vill man självklart bli läst”, och så är det ju definitivt. Vi har alla tillskansat oss utrymme och i sammanhanget kan det vara stor skillnad på läsarantal men i det stora hela är det obetydligt. Det intressanta är vad man väljer att presentera för sina läsare. Vissa väljer i princip enbart att smutskasta andra i ankdammen medan andra faktiskt försöker underhålla eller skapa något; ett varumärke, förändring eller bara ett monument över sig själv.

Man kan gapa hur mycket som helst om hur obetydlig vår ankdamm är – den blir inte mer obetydlig för det. Pokersverige är däremot en annan sak. Pokersverige är inte obetydligt, det är en folkrörelse. Pokersverige består av alla de som spelar poker i någon form. Och pokersverige driver ankdammen.  Utan pokersverige hade det inte varit ett sådant kvackande i dammen. Pokersverige är det som ankorna har åsikter om, vars väl och ve man försöker peka ut riktningen för. Vissa försöker skriva böcker, andra bloggar och somliga försöker engagera sig i förbund och klubbar. Förvånansvärt många gnäller bara på hur övriga försöker engagera sig istället för att själva försöka göra något. Är det korkat eller bara svenskt? Kanske både och?