Många begrepp och tankegångar är så inrotade sedan barnsben att man helt glömmer bort att reflektera över dem. Man tycker någonting för att det är den förväntade normen. Själv tycker jag att det är lätt att missa enkla reflektioner och ifrågasätta vad man egentligen tycker om en särskild sak. Det kan vara allt från det lilla lilla till det stora stora. Oftast är det de små sakerna, detaljerna, som eggar tanken mest för att de annars är så försumbara medan de i själva verket visar sig sitta inne på ett sådant djup att man självmant vill drunkna i det.

Bild härifrån.

Under en diskussion med en bekant under en hotellrumsarbetsgrind förra veckan tangerade vi ämnet ”enkla pengar” spekulerandes om nätpokern och dess guldkantrade år. Han ifrågasatte vilka pengare som är just enkla. Jag fick mig en tankeställare och i samma stund som han ställde frågan insåg jag hur genialisk den är.

Nätpokerpengar klassas av majoriteten som enkla och snabba pengar. Man slår sig ner vid sin dator, loggar in och äter fisk in på benen. Hur svårt kan det vara? Vad många, även spelarna själva, ibland glömmer bort är att en dagsfångst aldrig är värd sin faktiska vikt. Regelbundna dagar kommer då man tvingas dela med sig av sitt byte och ibland är man till och med själv offret när man skottar mot sina övermän. Utslaget under en längre period är dagsresultaten sällan särskilt upphetsande i förhållande till dagssvängningarna. Vad som är lätt att glömma är att det inte bara är de faktiska speltimmarna som ligger bakom resultaten, utan även all bildningstid i form av böcker, forum, instruktionsvideos, statistikprogramuppföljningar och all annan tid som läggs på att hetsa pokermusklerna till att svälla. Även om många grinders tjänar bra med pengar och en liten skara låter kulorna rulla in på kontot i hisnande hastigheter så har de i andra änden offrat mycket. För att sitta skönt i denna stol krävs att man lämnar synen på poker som jobb och anammar det som en del av sitt liv. Poker måste vara en livsstil. Skulle man sätta en rubrik på dessa människors liv så vore det just ”Poker”. Det är det centrala i deras liv och surrar konstant i bakhuvudet även när de inte spelar. Jag har varit där själv och valet var självmant. Det var en livsstil och jag älskade hur allting kunde kretsa kring en passion. Pokern gavs förstaprio på ett sätt som inte var destruktivt. Men att påstå att det var enkla pengar vore en lögn. Det låg mycket arbete och konstant tankeverksamhet bakom. Lönen utslagen i förhållande till faktisk möda skulle nog inte skilja sig avsevärt från ett kneg där arbetstimmar är arbetstimmar och ledig tid är helig.

Är begreppet ”enkla pengar” relativt? Vi håller oss inom spelbranschen för att lättare statuera exempel. De största affiliatesen, framförallt kasinoaffiliates, drar in summor dagligen som sannolikt skulle få även dig att häpna. Dessa pengar är utan risk, till skillnad från även skickliga grinders, inkluderat storbusar som Ivey och kompani. En grinder jobbar träget för att förränta sitt spelkonto. En affiliates arbete skiljer sig till viss del, eftersom en uppraggad spelare betyder en konsekvent inkomst. Däremot har varje spelare en förväntad ”livslängd” varpå affiliaten ständigt måste fortsätta att jobba på att få in nya spelare som kan kompensera för det ständiga bortfallet. Men, pengarna förblir ändå riskfria och inkomsten garanterad, om än i växlande grad, och utgifterna är i många fall så gott som minimala. Trots att även affiliates lägger ner sin beskärda del arbete blir det sällan en livsstil såsom för pokerspelare. Poker som livsstil innebär inte endast att livet cirkulerar kring spelet, utan det följer även en viss yrkeskodex. Unga pokerspelare med för mycket pengar spenderar gärna sina pengar på knark, sprit, strippor och andra nödvändiga saker. Vuxenpoäng helt enkelt och det är ingen som höjer på ögonen när en spelare faller inom denna ram. Några karaktäristiska drag för en affiliate känner jag inte till och de växlar i större mån gällande ålder, bakgrund, etnicitet och personlighet. Affiliates är helt enkelt mindre ”nördar” än pokerspelare någonsin kommer att vara. Den arbetsbörda som stora affiliates lägger ner i förhållande till de fantasisummor de tjänar dagligen i kombination av att det är mer av ett kneg än livsstil får nästan falla inom kategorin ”enkla pengar”. Kan man kanske hävda att ju högre förhållandet mellan lön kontra ansträngningen är, desto enklare är pengarna?

En knarkhandlare kan tjäna mer på ett enda jobb än en dödlig kan tjäna under en livstid eller tre. Likaså gäller detta för bank- och värdetransportrånare eller andra former av högriskbrottslighet. Men, här kommer en annan faktor in i bilden. Konsekvenserna av att åka dit har ett pris också och allt är en övervägd risk. Avkastningen måste kompensera för riskerna. Man kan säga att det är som att man självmant skulle sitta tre år i fängelse för 12 miljoner. Om kuppen medför en chans på tre att bustas innebär det att jobbet måste ge minst 6 miljoner för att det ska vara ”värt det” (två gånger kommer det att ge 12 miljoner (6+6) och den tredje får ingenting behållas eftersom de åker dit). Kriminalitet är alltså per say inte enkla pengar, eftersom de sätter mycket på spel i andra ändan i form av potentiell livskvalitet och frihet. Inom flera kriminella gebit, främst inom tung organiserad brottslighet, är insatserna ännu högre. Klantar man sig kan det kosta livet, bokstavligen. Frågan är om några implicita odds någonsin kan kompensera för ett eventuellt motklonk. Förstås kan man säga att det finns enkla pengar inom brottslighet med. Det går inte att blunda för. Om avkastningen i förhållande till risken och konsekvenserna är hög blir det lätta pengar. Som att hacka pokerspelares konton till exempel. Potentiellt massiv avkastning och rättsväsendet ger det inte mycket mer tid och resurser än vilket småbrott som helst.

Hur mycket spelar då nöjesfaktorn in? Är det automatiskt enkla pengar om yrkessysslan underhåller, om folk som har sin hobby eller passion som yrke? Här kommer vi till vägskälet huruvida enkla pengar är individuellt eller allmängiltigt. Det som roar en tråkar ut en annan, men den faktiska arbetsinsatsen förblir densamma.

Ett vanligt anställningsarbete är sällan enkla pengar, eftersom kompensationen för ens tid ytterst sällan väger upp för tiden och mödan. Ju mer man tjänar i förhållande till sin arbetsinsats, desto lättare blir dessa pengar – eller kanske snarare mindre svåra.

Min slutsats är att enkla pengar inte är svart eller vitt, utan en gråskala där ”enkelheten” baseras på avkastning i förhållande till investerad energi och tid. Riskmomentet är också en stor faktor. Risk behöver inte nödvändigtvis betyda pengar, utan kan vara på bekostnad av livskvalitet eller välmående. Att tjäna stora pengar på kort tid, utan risk och utan någon större ansträning är inte lätta pengar om man mår dåligt av det. Om du skulle få 100,000,000 för att döda en slumpvis utvald människa (och veta att du var garanterad att inte åka dit) skulle det inte vara särskilt ansträngande att på några sekunder utföra denna handling. Däremot skulle du (under förutsättning att du är en normalt funtad person) aldrig kunna njuta av dessa pengar, för hur lätta är egentligen de pengar som tynger?

Vad är din åsikt om enkla pengar? Skriv och berätta!

/DÖDARN

Regga konto på ComeOn! och skriv in LUX33 i bonusfältet så får du 33% rakeback och upp till 600 dollar i insättningsbonus! Tro mig, med 70% amerikaner är där bra värde.