Redan när jag började spela online, sommaren 2003, drog skandinaverna ner värdet vid borden. Gratispengarna stavades amerikaner och britter. Många fler nationaliteter fanns det egentligen inte. Någon enstaka holländare, nån fransman, men resten av den nya subkulturen tillhörde vikingarna, teslörparna och landet skräpmat.

Länge har skandinaver dominerat onlinepokern och har fått tiotusentals av spelare att känna en klump av obehag växa i maggropen närhelst en pott utan nötter växt ur sina proportioner. Amerikanerna må stå för den absoluta världseliten, men skandivaner, ja, svenska spelare för att vara exakt, är de som vinner mest i världen på nätpoker (eller förlorar minst). Slynglar som knappt lämnat moppemustaschen bakom sig ägandes nätgrinden med sina galna, överaggressiva och orädda spelstilar.

Amerikanerna toppade länge listan som det land som förlorade mest på poker per år och spelande capita. Näst på listan kom britterna, som åtminstone kan skylla på en osund pubkultur, för hur bra står man sig tre pints öl i blodet mot en knivskarp skitungeanalytiker? Många minns vi väl de gamla guldhelgerna då blåste in pengaregn från Storbritannien.

Men, om än vi dominerat onlinepoker sedan dess babystadie tror jag att pokersverige gör fel i att tro sig sitta trygg på den tronen. Få saker vara för evigt och det har redan dykt upp aspirerande konkurrenter till titeln. Det pratas ofta om hur bra det vore för pokern om länder som Kina kunde ta sig in och börja spela lagligt. En kinesisk pokerboom menar många skulle innebära vinstorgier utan dess like för västvärlden. Jag tror att det skulle bli tvärtom. Precis tvärtom.

Ryssland har börjat att ta sig an pokerscenen, såväl online som live. Och fiskarna tycks lysa med sin frånvaro, åtminstone sett i jämförelse till den spelarkaliber landet levererat överlag. Ryska spelare tycks ta pokern på det blodigaste av allvar och har varken gjort sig kända för att slöspela eller gambla. Förstås finns det undantag överallt, men håller vi oss till den breda massan så är situationen en helt annan. Ryssarna är ett smart och analytiskt folk. Som en dominerande schackstat är steget till pokern inte särskilt långt. Det är allmänkänt att skickliga schackspelare har lätt för att prestera väl i poker. I länder som Ryssland, där samhällsstatus och rikedom i stor mån är likställd med direkt livskvalitet, är pokern ett sätt att ta sig från ett ryskt svenssonliv till att bli en erkänd och välrespekterad medborgare. Det är en väg ut från betongidyllen och därför nyttjas de få fribiljetter som ges.

 

Samma sak spår jag gälla för Kina. Om än de må börja i uppförsbacke då Skandinavien ligger många år före i pokerutvecklingen, är det sannolikt bara en tidsfråga innan de kommer ikapp och går om – med råge.

Kineserna är ett smart folk även de; ett handelsfolk från en forna diktaturstat där, liksom i Ryssland, alla vägar till rikedomar och ett gott liv är värda hårt arbete och mycket tid. Färgade av sin långa historiska utveckling är den kinesiska disciplinen en av de saker som kommer att vinna dem halva loppet per automatik. Det skulle inte förvåna mig om de började lära ut pokerns fundamentala delar för småbarn, liksom exempelvis femåringar tränas inför framtida elitgymnastikkarriärer. Pokern kommer troligt inte att vara ett undantag. Det är min gissning att även kinesiska pokerläger och pokerskolor kommer att upprättas för att skapa en armé av livsfarliga spelare. Liksom ryssarna kommer de knappast att spela för det goda nöjets skull, utan för att öppna en dörr till ett liv med framtidsutsikter och ett badkar i guld, fyllt med guld.

/DÖDARN

Ni kan även följa mina eskapader dagligen på min ComeOn!-blogg. Om det är nåt ni undrar eller om ni har några allmänna kommentarer som inte gäller det aktuella blogginlägget får ni gärna maila mig på dodarn@comeon.com.