Äh, jag kör ett inlägg till när jag ändå är på rull så att säga…

Snart drar Norska Mästerskapen igång i Riga. Man räknar med att runt 800 spelare ska ta sig dit och betala ett inköp på ca 8000 kronor. Varför klarar inte Svepof av att skapa ett lika populärt event? Är vi svenskar lata eller bara tråkiga? Är arrangörerna av SM verkligen så kassa?

Frågar man Silow är väl svaret ”ja” på den sista frågan, men det gör vi inte. Enligt Hildebrand så är hans ”våta dröm” att se ett SM arrangerat av Svenska Spel eftersom de är så duktiga turneringsarrangörer. Visserligen var orden mer eller mindre placerade i munnen på Hildebrand av monopolisten Joakim Geigert – men ändå.
Helvete, märkte ni? Vi höll nästan att halka in på monopoldebatten igen! Förlåt, jag ville bara för tusende gången upplysa om att det inte handlar om vem som är Sveriges bästa turneringsarrangör (där vinner CC överlägset. Inte så konstigt då all konkurrens kväses av ordningsmakten). Nej, skärpning nu, det här ska handla om SM och NM.

Så varför är då NM så mycket större och så mycket bättre än SM? För det är ju faktiskt bara att erkänna utan omsvep – NM är bättre än SM på alla punkter.
Det finns givetvis en mängd faktorer och skillnader som spelar in här. Den första, största och mest framträdande skillnaden är att Norge är en betydligt mer totalitär stat än Sverige. Det finns inget casino i Norge och alla klubbar som startas jagas hårt och ständigt av den norska lotteriinspektionen. Många av oss minns väl händelsen för några år sedan när Oslopolisen sprängde hål i en vägg till en pokerklubb för att genomföra en stormning? Det är alltså den nivån vi snackar om här…

Norrmännens aptit på poker blir alltså inte mättad på samma sätt som för oss svenskar. Vi är fortfarande ett pokerhungrigt folk men så länge staten matar oss som har turen att bo i en större stad i den södra halvan av landet med lite poker då och då håller vi oss relativt lugna ändå. Dessutom bedrivs klubbverksamheten mer fritt och öppet än i Norge och det är väl egentligen den som gör att vi faktiskt känner oss ganska mätta.
Vårt broderfolk i väst är alltså så pass sugna på poker att de är villiga att slanta upp ganska mycket pengar bara för upplevelsen av poker i sig självt. De ca 200 svenskarna som spelade SM på Malta motiverade sig till det av många andra anledningar än pokern i sig själv känns det som. En social grej, ideologiska skäl, satelliter, svenskar som redan bor på Malta, sponsrade spelare – de flesta av oss hade ett annat skäl än bara just pokern för att spela SM.

Det betyder inte att man inte skulle kunna anordna ett grymt SM i framtiden, men när vi jämför oss med lusekoftorna så får vi inte glömma att arrangörerna av NM har god draghjälp från den sista sovjetstaten…

jens.jadback@nordicbet.com