Vi har åkt sicksack över landet några gånger under de senaste veckorna och jag vet inte hur många gånger vi har kört Vättern runt i vår lilla buss. Det är kul att bara titta ut genom fönstret, att se hur landskapet förändras. Men människorna förändras också. Det finns stora kulturskillnader i vårt vackra land och jag upphör aldrig att förvånas över hur starka vissa subkulturer faktiskt är.

I helgen passerade vi genom de värmländska skogarna. Ca två mil utanför Karlstad stannade vi till på en rastplats; ni vet en sådan där helt vanlig med en Shell-mack och eventuellt en liten kiosk. På denna plats, i närheten av ingenting alls, fanns ett tjugotal raggarbilar och närmare hundra kids i varierande grad av berusning. Självklart fanns det också ett större antal poliskonstaplar som ville upprätthålla ordningen. Det spelades musik på högsta volym och en hel del bilar var värda både ett och två extra ögonkast. Andra var kanske inte så fina men ändå uppseendeväckande…

Eftersom platsen inte direkt skrek ”matro” åt oss trettioplussare så körde vi vidare. Fem kilometer senare svänger vi av vid en liknande rastplats – denna gång med en McDonka också. Det som förvånade mig var att det var minst lika många ungdomar med raggarbilar på denna plats. Lika många poliser också för den delen. Vi körde på, mil efter mil, och möttes av samma syn på varenda rastplats. Vi tog oss en bra bit in i Västergötland innan det började bli glesare mellan skrikande ungdomar och glänsande amerikanare.
Raggarna samlade sig kring sitt gemensamma intresse under påskhelgen. De kollade varandras bilar och längs vägarna stod många vrålåk med öppnade motorhuvar för inspektion av likasinnade. Man måste beundra det.

Jag kan känna likadant för pokern som subkultur. Pokerklubbarna har blivit lika vanliga som raggarklubbarna. Att spela poker och lägga pengar på det som ett intresse är ofta billigare än att lägga pengar på en jänkare. På den här turnén kommer vi att ha träffat över tusen pokerspelare, var och en helt olik den andre men ändå med samma intresse. Olika subkulturer i bakgrunden, allt ifrån tatuerade raggare till Östermalmsbrats med backslick. Men man kan samlas kring ett gemensamt intresse utan att vara highstakes, utan paraplydrinkar och utan pretentioner. Det är den pokern jag gillar och som är trevligast.
Tyvärr kommer vi likt raggarna att få leva med att farbror Blå håller ett extra vakande öga över oss under en lång tid framöver…

Nästa vecka blir det Borås och efter det ett djupdyk i den skånska myllan. Kontrasterna kommer att vara slående men samtidigt är det också det man jagar på något sätt. Jag ser fram emot att träffa alla galna, intelligenta, tomtiga och sköna pokerspelare på en och samma gång.

jens.jadback@nordicbet.com