Om att vinna lätt
av”Jag kan lätt sätta mig ner och vinna $50 vid ett pokerbord. Så pass mycket behärskar jag spelet ändå.”
Jag fortsätter med citaten. Hittade det här som någons signatur på ett forum. Jag har för mig att jag har sett det ursprungliga citatet i någon tråd också men det spelar mindre roll. Jag behöver väl knappast säga att killen som skrev det blev hånad sida upp och sida ner efteråt? (Nej, det var inte jag).
Om man spelat poker ett tag så vet man att det inte fungerar så som postaren tror; man kan helt enkelt inte sätta sig ner vid ett pokerbord och räkna med vinst. I det här fallet har någon fullkomligt missförstått skicklighetsaspekten i spelet och hur mycket tur som faktiskt är inblandat på kort sikt. Och visst, just därför blir det lite komiskt när man uttrycker sig som killen ovan. Fortfarande finns det gott om pokerpelare som både över- och undervärderar skicklighetens betydelse i spelet.
Men jag tänkte inte skriva om varians och skicklighet utan om inställningen. Det mindset postaren har. Eller kanske hade. För har vi inte alla någon gång tänkt som honom? När vi vann någon av våra första potter? ”Det här var ju lätt, det här ska jag satsa på!” Har vi inte allihop närt drömmar om en proffskarriär där vi regelbundet glider runt på europatouren och grindar enkla cashgames när vi bustat tills vi till slut en dag får höja bucklan?
Sedan handlar det bara om hur snabbt man kommer till insikt om att skickligheten inte tar ut sin rätt förrän på lite längre sikt. Vissa kommer på det snabbt, för andra tar det lite längre tid. Jag har träffat pokerspelare som spelat i flera år men ändå blir förbannade och tycker att motspelaren spelade dåligt efter en set up (dvs när båda händerna ”spelar sig själv” såtillvida att man inte kan göra mycket annat än att gå all in, exv. Två shortstacks som tittar ner på AA och KK).
Känslan av att själv kunna kontrollera utfallet i ett spel lockar också till spel, och jag tror att det är precis det som har fått nästan en hel generation att åtminstone någon gång prova på att spela poker om pengar.
Detta skapar ett problem. Vi som försöker marknadsföra poker, vare sig det är privat för att morsan inte ska titta snett på en eller i en blogg för att lagstiftarna och socialisterna inte ska titta snett på en, måste balansera argumenten. Samtidigt som vi vill visa på skickligheten och därigenom rättfärdiga vårt intresse och/eller spelande så vill vi också visa att vi kan så pass mycket om spelet att vi inser att skickligheten i en enda hand (ofta) är ganska betydelselös om den spelas av någorlunda erfarna spelare.
Hur är det för er? Stöter ni fortfarande på ogillande blickar när ni säger att ni spelar poker? Hur förklarar ni skicklighetsaspekten?
