Nedan följer del 1 av Poker-SM 2011 på Cosmopol. Del 2 kan ni läsa på min ComeOn!-blogg.

I fredags kom jag upp till Stockholm. Det är lätt att föreställa sig hur lätt det är att bli fartblind, men stockholmare bör känna sig lyckligt lottade över att få bo i en så fin stad. Jag har varit mycket i vår huvudstad, men den fortsätter att växa en aning varje gång jag besöker. Det är inte en tillfällighet att just Stockholm utsetts till världens vackraste huvudstad. Tids nog skulle jag mycket väl kunna tänka mig bosätta mig där, tveklöst. Arkitekturen, vattnet, estetiken, lagom-storleken, utbudet och alla helyllemänniskor. Hemma i Skåne går jag sällan ut på kvällstid utan min pepparspray, men inne i Stockholms city känner jag mig trygg dygnet runt. Fine, jag skulle inte åka utanför innerstadsmurarna klockan ett på natten med Dolce-kavaj och Havannacigarr i mun, men jag har varit i tillräckligt många städer och länder för att sniffa skillnad på aggroluften.

Det är lätt att känna sig kluven under turneringar. 

Kyrkklockan slog en eftermiddagsdubbel och Cosmos SM 2011 var igång. Med 10,000 i stack och blindar på 25-50 började vi med 200 big blinds. Från början hade jag svårt att vänja mig vid de facto att vi inte hade 300 big blinds, vilket är standard på de flesta större turneringar i Europa numer. Det skulle innebära en aningen snabbare struktur där lottofaktorn skulle komma att spela in fortare än vanligt.

Starthänderna den första timmen var det inget fel på. Jag fick just den typ av händer som jag föredrar under de första två perioderna. 5-7 suit, 2-2, 3-3, 8-10-suit och J-9 suit spelar jag gladligen utan rabatt. Felet var bara att flopparna inte ville matcha mina kort – alls. De gånger jag hade överkort, A-Q, A-J och K-J; kom brädan låg och samlad och mina kontsatsningar möttes med 0,0 respekt. Det var bara att ge upp efter flopp.

(Cosmo har mobiltelefonförbud i pokerrummen. Vanligtvis brukar jag anteckna händerna i mobilen direkt efter när minnet är som färskast. Då det skulle störa spelrytmen åt fanders för mycket att ränna fram och tillbaka mellan bordet och trappuppgången fick jag prioritera bort dokumenterandet denna gång. Jag återberättar händerna så gott det går, men ha i åtanke att de inte kommer att vara exakt som de utspelade sig. Dock bör prinicpen och poängen stämma ganska väl med verkligheten. Men, om det står att någon satsade 725, så kan det lika väl innebära att vederbörande satsade 775, och så vidare.)

Ganska tidigt synade jag en 150-höjning med 6-8 suit från lilla blinden. Floppen kom 5-5-7 med två spader. Ursprungshöjaren kontsatsade 225 och jag synade bara. Om jag skulle höja skulle han inte ge mig kredd för en femma. Genom att bara syna finns det handen definitivt med i min range såväl som ett färgdrag. Jag var säker på att han inte hade färgdraget och ansåg att det fanns värde i att spela mitt stegdrag. Min tanke var att jag hade många reservplaner. Skulle färgkortet sitta skulle jag mycket väl kunna representera detta. Skulle det inte komma skulle jag kunna reppa femman. Min plan var att checkhöja turn, vilket han måste ta som ett starkt spel. Turn kom en låg, blank och jag checkade till honom. Han satsade 350 och jag checkhöjde till cirka 800. Han såg förvånad ut men envisades med att syna. River kom spader dam för brädan 5-5-7-x-Q med tre spader. Jag satsade 1,200 och han stekte en stund och upprepade att mitt spel inte kändes logiskt. Han synade slutligen med A-Q off. Riversynen kändes halvt gjuten med tanke på de odds han gavs. Men turnsynen ser jag ingen logik i. Dock synade han sannolikt för att han inte förstod styrkan som jag försökte att representera. Skulle jag kunna spela om handen hade jag antingen höjt mer på turn eller satsat mer på river. Jag gjorde en medvetet liten turnhöjning för att verka extra stark, men den gick bet.

/DÖDARN