Till att börja med vill jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett tag. Imorgon är det en vecka sedan vi kom till Vegas och dagarna har varit bra späckade, framförallt med spel. Spelandes Main Event har jag haft privilegiet att ta mig till dag 4 efter tre hittills turbulenta dagar.

Det har svingat rejält kan jag lova, men skam den som ger sig. Det lugn som jag besuttit turneringen igenom har jag aldrig haft förut, förutom i WPT:n i Wien. Det är som om tilten aldrig är i närheten av att infinna sig, ens när man dör stundvis stora potter. Fokus är fäst på horisonten och alla hinder på vägen ses som småten som måste rullas över för att nå krukan med guld.

Gårdagen, dag 2, slutade jag med 38,000 efter att ha haft 110,000 tio minuter innan dagen bröts. Skadeskjuten men opåverkad idag satte jag mig ner och spelade Zen-poker. Med kräsna starthandskrav och selektiva lägen slutade dagens irrfärder på 122,000. Average är 129,000 och vi är 900 spelare kvar. Trots att jag ligger dryga 100,000 under average känner jag mig inte det minsta stressad. Jag kör mitt race och rutinerade turneringsrävar har lärt mig väldigt värdefulla läxor gällande turneringspsykologi och tänk. Att jämföra med average eller ledarstacken är poänglöst. Viktigast är att hitta bra lägen, med eller utan kort. Jag har följt deras filosofi och har den till övervägande del att tacka för detta evenamangs framgångar.

Stämningen oss kvarvarande svenskar emellan är på topp. Det är både nya och gamla ansikten som jag språkat med under pauserna och man kan inte bli annat än pep i deras sällskap.

Om tio och en halv timme (i skrivande stund) sätter det igång igen. Tills dess gör jag nog klokt i att sovgrinda.

Klockan 21:00 ikväll, fredag (svensk tid), drar WSOP Main dag 4 igång. Må det bli ett svenskt VM-guld i år!

/DÖDARN