Inledningsvis vill jag ställa mig i ledet och välkomna nationalikonen Dan Glimne till Superbloggen. Han har varit en förebild för mig sedan jag läste Pokerhandboken – för 13 år sedan! Som den inbitna och omåttligt envisa trettonåring jag var grävde jag förstås fram hans emailadress och började bombardera stackars Dan med pokerfrågor, varpå Dan beundransvärt plikttroget svarade på mail efter mail. Var och vad vore svensk poker utan Dan och hans karaktäristiska prägling? För att bocka av alla rutor i klischéboken så är det (!) faktiskt en ära att ha honom i samma stall. Nu rider vi mot pokerframtiden!

Nu till det efterlängtade facit med Ar-9r.

Snabb repetition: Blindarna är 25-50 och en spelare i mittposition höjer till 125. Jag synar i stora blinden och floppen kommer A-10-4, tre klöver. Jag checksynar 200 på floppen och turn kommer 2h. Jag checksynar 350. River kommer 6k – ett fjärde klöver helt enkelt, och jag checkar varpå han satsar 650.

Era analyser har i vanlig ordning varit både intressanta och läsvärda. Först på senare dagar har jag insett hur mycket det faktiskt vidgar ens pokertänk att höra hur andra hade spelat en given situation.

När han satsade 650 på river låg det 2,025 i potten och jag valde slutligen att syna, hälften på grund av pottoddsen och hälften på grund av att jag ville ta en stand. Att markera för bordet att jag inte kan eller vill bli överkörd är bra PR. En highstakesspelare jag känner sa en gång att han brukar göra lösa syner i början för att måla in motspelaren i ett hörn och få denne att bluffa mindre mot honom. Om folk ser att man är ”kapabel” att göra slaskiga syner tänker de sig oftast några gånger för innan de bluffar en.

En syn kan lika gärna vara fiskig som genialisk. Gränsen är ofta hårfin. Skillnaden är oftast att bra syner kan motiveras, medan fiskiga syner inte kan backas upp med argument övertygande nog. Eftersom jag varit aktiv vid bordet från start ville jag gnugga in i nyllena på motspelarna att de minsann inte skulle tro sig kunna komma och spela Allan med mig. I tveklägen (framförallt så tidigt i en turnering där det för stackens skull inte gör någon större skillnad) synar jag oftast hellre, mycket för mitt egna momentum. Att avslöjas när man bluffar är ibland förnedrande, framförallt när man är totalt sönderläst. En sådan känsla, fast light (mer vore inte möjligt under omständigheterna) ville jag ge min motspelare. Jag såg det som ett billigt sätt att få momentum och kredd av resten av bordet. Det och rätt trevliga pottodds. Synen var gjuten. När jag slängt in markerna vänder han upp 8h9h – heltom.

Om vi analyserar handen i mer detalj så skulle han förstås slaska vidare med alla ess och marginella värdesatsningar på flopp. Höga ess utesluter jag, för de hade han höjt till mer än 125 (minst 150). En liten, subtil detalj som hjälpte mig en hel del. Annars vore det logiskt att jag sköt tre kulor med händer som A-Kk eller A-Qk. Med en floppad färg kommer han förstås att skjuta en kula både på flopp och turn, men rivern torde bromsa honom många gånger (om han inte sitter med kung- eller damhög färg, vilket bara är en del av hans breda range). Med blott ett högt klöver ser jag inte hur han kan satsa vidare, och satsa så klent, på turn. Han borde veta att jag kommer att syna med det mesta och han kommer inte att ha en aning om var han står. Skulle han ha bromsat en gata skulle jag ha gett honom betydligt mer kredd. Men, när folk skjuter tre kulor är det förvånansvärt ofta luft bakom. Det är min erfarenhet åtminstone, framförallt när man spelar mot mindre rutinerade spelare alternativt fiskar/semifiskar.

/DÖDARN