Mina gamblinganekdoter i förrförra inlägget blev tydligen mycket uppskattade, av läsarkommentarerna att döma – så jag lovar att det blir flera efter hand!

Men det är trist att höra att tidningen First Poker snart läggs ned, efter fem år på svenska marknaden. Nu får man hoppas Poker Magazine fortsätter med att hålla fanan högt. Är nedläggningen ett tecken på att pokerboomen är över?

Jag har åtskilliga gånger i intervjuer fått frågan ”Hur länge tror du att pokerboomen varar?”, och mitt standardsvar brukar vara ”Ungefär lika länge som golfboomen, skulle jag tro.” Men det är nog – låt oss vara ärliga här – så att poker har nått sin topp, åtminstone för denna gång, och sedan dippat en liten bit. Å andra sidan kommer säkert poker att under ett överskådligt antal år ligga kvar på en otroligt mycket högre nivå än vad det gjorde för ett årtionde sedan eller två. En hel generation svenskar och svenskor har kommit i kontakt med spelet; det har gått från undergroundföreteelse till mainstreamfenomen; antalet aktiva utövare har säkert tjugodubblats sedan år 1990, inte minst tack vare tillgängligheten på Internet; och statusen för poker har skjutit i höjden rejält eftersom de televiserade turneringarna gett oss fenomenet ”the gambling class hero”. När dagens ungdomar om fem-sex årtionden för länge sedan gått i pension, kommer poker att helt och hållet ha konkurrerat ut bridgen på ålderdomshemmen.

Så låt oss se framtiden an med tillförsikt, och visserligen sörja att First Poker försvinner men samtidigt också minnas alla framgångar.

Jag passar också på att påminna om det löfte som jag tidigare avgivit; att nu när online-SM under perioden 27 september – 4 oktober arrangeras på Unibet, kommer jag att i varje event skänka en signerad bok till den spelare som – mot förmodan, haha – lyckas slå ut mig ur den turneringen. Skicka mig efter turren ett mejl på adressen nedan, och jag kommer att verifiera ditt nick med Unibet och sedan posta en bok till dig. Och nej, det blir inte Pokerhandboken; jag har ju totalt 27 publicerade böcker så jag väljer självsvåldigt någon av de andra titlarna, signerar och lägger på lådan!

Och då får jag väl bjuda på ännu en anekdot som avrundning – och liksom i fallen Titusville och Show Low hålla mig till det gamblingetymologiska:

”Derby” är den generella termen inte bara för olika hästkapplöpningar – som till exempel Kentucky Derby i USA, och det årliga (sedan 1780) Derby Stakes utanför London – utan också för fotbollsmatcher mellan två lag från samma stad eller samma distrikt. Vad få dock vet om att hade det inte varit för slumpen, hade sådana evenemang i dag haft ett helt annat namn!

Just året 1780 hade två unga gentlemän inom den brittiska adeln gemensamt kommit på idén att arrangera en stor hästkapplöpning – men vad skulle denna heta? Bägge ville uppkalla evenemanget efter sig själv, men beslöt sig hedersamt nog för att en slantsingling fick avgöra saken. Sagt och gjort: upp i luften for myntet, medan bägge herrarna nogsamt följde dess färd. Den olycklige förloraren blev Sir Charles Bunbury, som var den sjätte baroneten (jo, titeln heter faktiskt så) av Suffolk… medan den glade vinnaren var Sir Edward Stanley, den tolfte earlen av Derby!

Ett ”suffolk” mellan AIK och Djurgården, det hade väl varit något? Ses i online-SM!