Historia har alltid varit min grej. Som 11-åring kunde jag rabbla hela Sveriges regentlinje från Olof Skötkonung och framåt. En rolig grej var att det alltid var de ”snälla” kungarna som vann slagen om makten. Snart fick jag reda på varför – segrarna skrev vår historia. I efterhand stod det därför i böckerna precis vad kungarna ville att det skulle stå. Gustav Vasa var ett riktigt ärkesvin, men ses i dag som vår stora trygga landsfader. Det är praktiskt att vara vinnare…

Men tidens tand har i bland förmågan att gnaga sönder en vinnande lögn. 

Om vår pokerhistoria skrivits för ett halvår sedan hade våra efterlevande fått veta att Chris ”Jesus” Ferguson vann WSOP Main Event 2000. Att han var en excentrisk, och trevlig kille, som kunde konsten att kasta ett spelkort genom en vattenmelon. Han var ofta delaktig i diverse tv-sända cashgames med höga insatser, men hade sina största framgångar inom turneringspokern, med totalt fem WSOP-armband. Ferguson var en av huvudmännen bakom en av de, eller den (?), mest framgångsrika pokersidorna på nätet, Full Tilt. Han var en av pokervärldens största och mest repekterade profiler. Och vägrade in i det sista att klippa sig. 

Skulle rullorna uppdateras i dag blir det annat ljud i skällan. Full Tilt gick från toppen till botten. Ferguson förknippas mest med att ha varit delaktig i en komplott av stora mått där ägarna av Full Tilt levt rövare på spelarnas insatta medel, 300-400 miljoner dollar. Pengar som spelarna till 99 procent (citat Dan Glimne) aldrig kommer att se röken av igen. Jesus själv har, enligt uppgifter, förskansat sig med en 25-30 miljoner dollar.  Från excentriskt trevlig världsmästare. Till bedragare och svindlare. Det är inte Full Tilt som skriver historien längre. 

Hur kommer vi minnas Chris ”Jesus” Ferguson? 

Som pokerspelare är det inte lätt att skilja rätt från fel, rötäggen från de ärliga entreprenörerna. Och hur ska man kunna göra det när inte ens de ledande bolagen har rent mjöl i påsen? För något halvår sedan fick jag ett mail från Full Tilt. De ville träffas, ta en fika, och diskutera ett framtida samarbete. Jag var dock lyckligt nykär i mina sponsorer 24hPoker, så någon fika blev det inte. Men det kändes ändå som en stor ära att bli kontaktad av de största. Hade de hört av sig ett halvår tidigare hade jag med all säkerhet köpt deras deal med hull och hår. Om så vore fallet hade jag, i bästa fall, blivit betraktad som en naiv idiot idag. En person som gjorde reklam för ett blufföretag. Kanske hade Svenska Spel hört av sig och undrat om jag ville skriva någon krönika på deras hemsida. I övrigt hade jag nog varit död på marknaden för ett tag. 

Så vad kan vi lära oss av det här? Vinn, eller omge dig av vinnare, så får du själv bestämma vad som ska stå om dig i böckerna? Kanske. Men framför allt – var ödmjuk på toppen. För när tidens tand tuggat hål på din bubbla spelar det inte längre någon roll vad du heter, eller vad du gjort tidigare. Ingen kommer undan, inte ens Jesus själv. 

Själv är jag ännu lyckligt nykär och gläds över det faktum att jag haft en väldig tur. Och ibland räcker det med en good old slev av tur. Då behöver man inte ens vinna för att få skriva lite ibland…

……………………………

Och nu är det bevisat – Gud hör bön. Även från Jens som ger blanka fan i att knäppa händerna. När Dan Glimne tackade ja till att blogga med oss viskade jag bara tyst för mig själv. Amen.