Tack för alla ögonöppnare och analytiska perspektiv på hur A-K-handen skulle kunna ha spelats annorlunda.

Hade jag haft 100 big blinds vore ett sexbetställ gjutet. Men, med 200 big blinds djupa spelade jag med en annan plan. På äldre dagar föredrar jag att spela med mindre varians. Mina nerver är ärrade nog som det är efter flera års sjöröveri på 10-20-borden. På den tiden var det lekstuga. Idag är det pengar.

Min motspelare, den unga grindern, var en tight en jäkel. Han var där för att vinna stadigt och ämnade inte ge bort ett korvöre i onödan. En ung student vars enda plan var att dryga ut studentkassan under sina studieår.

Vore det en 35+:are, oavsett nationalitet, skulle pengarna ha åkt in i potten likt dragna med magnet, men likt Sun Tsu säger så är ”konsten att strida att veta när man ska strida.” Detta kändes som en strid jag sannolikt skulle förlora. Att dessutom torska 200 big blinds i en slaskhand vore inte guld för mitt momentum.

Så, jag valde en annan linje: att fyrbeta som block och för info. Folket vid bordet har varit väldigt sparsamma med både tre och fyrbets. Skulle han fembeta mig så ansåg jag mig ha ringat in hans range tillräckligt för att motivera ett vik. Jag var trotsallt bara inne med 16% av min stack och kände mig inte pottbunden på något vis. När han valde att fembeta så vek jag min A-K.

Denna hand har, enligt min mening, flera olika optimala spel beroende på motståndet. Vill jag få in pengarna mot en spelare som jag vet antingen sitter med Q-Q, K-K eller A-A? Jag ställer mig faktiskt tveksam till hur stor sannolikheten är att han skulle fembeta en A-K ur position – när han dessutom pottcommittar sig med sin fembet pre – med tanke på deras annars så sparsamma och försiktiga tre- och fyrbetsrange.

/DÖDARN

Har du frågor eller kommentarer kan du maila mig på dodarn@comeon.com. At your service!