Den rubriken fick er att läsa, va? Tänkte väl det. Efter tre dagars inaktivitet i Superbloggen kände jag att jag behövde något starkt för att åter väcka liv i vår samlingsplats. Kan hända att några tycker att rubriken är lite magstark men den kommer att få sin förklaring i sinom tid (notera att det är ett citat).

Dybban hade faktiskt skrivit ett inlägg tidigare idag men han plockade bort det som den lilla fegis han är. Det är också delvis därför jag valde den starka rubriken – för att visa Dybban att man måste våga.

Jag älskar poker för att man får träffa så många olika typer av människor. Åldrar, yrkeskategorier, religioner, klädstilar, kön, sexualiteter, politiska uppfattningar, hårfärger och spelstilar blandas hejvilt. Man kan mötas över alla gränser och det är det som för mig är den stora behållningen med spelet.

Man har träffat på så många olika karaktärer vid borden genom åren. I Las vegas var det en bög som kastade sin rosa mobiltelefon på mig efter att jag hade dragit ut honom. I London spelade jag mot ett gäng killar i 130-kilosklassen som såg ut som ryska torpeder på en klubb i bästa Teddy KGB-anda. I Tallinn spelade jag mot en kille som var clownsminkad och höjde till 1000 eek före floppen i var sjunde hand. Han skröt dessutom om att hans taktik inte gick att exploatera då man aldrig kunde sätta honom på en hand. Han var en clown som var en clown på riktigt.
Undrar egentligen hur många spelare man suttit vid samma bord med de senaste åtta åren. Jag kan inte ens gissa men det är i alla fall de extrema karaktärerna man alltid minns. Jag ska nu berätta om ett av dessa orginal.

Långt skägg men mannen på bilden är inte med i berättelsen

En kall höstkväll satt vi på klubben i Lund och spelade vårt sedvanliga spel med inköp på 200 kr när ett gäng från Malmö tågar in. Det var lite äldre rävar, både män och kvinnor och de ville vara med och lira. Visst fick de vara med så vi öppnade ett bord till. Sällskapet deklarerade snabbt att de ville spela högre, de ville ha 5-10 kr i mörkar. ”Wow!” tänkte vi, det var ju sjukt highstakes! Så högt hade ingen någonsin spelat på klubben (och ingen skulle därefter spela så högt heller).

Sällskapet från Malmö körde igång. De verkade ha kul och en liten rail med åskådare började formas runt bordet. Det var ju trots allt fruktansvärt högt spel, vissa hade köpt in för hela 1000 kr!

Med vid bordet satt en herre i 50 årsåldern med ett väldigt långt pipskägg. Varje gång han var med i en hand stoppade han in skägget i munnen och började suga på det väldigt ljudligt och högt. Det syntes att övriga spelare irriterade sig på sörplandet och smackandet men alla höll tyst. Möjligen var skäggmannen bordets fisk och man stod kanske ut med hans olater av den anledningen.
Efter drygt två timmar av högljutt sugande på pipskägget fick en av de yngre förmågorna vid bordet nog. Han konfronterade skäggmannen med en irriterad ton: ”Men vad fan, måste du hålla på och smaska på skägget hela tiden?!?!”
Skäggmannen sög lite till på skägget innan han sakta tog ut det ur munnen och svarade lugnt på bred malmöitiska: ”Ah du vet, jag slickade jo fitta igår så jau försöker tau vaura på det på nå sätt!”

Det tog flera minuter innan gapskratten hade klingat ut i lokalen…

jens.jadback@nordicbet.com