Sagan om Mr X
avPoker är så mycket mer. Vilken aspekt du än tar upp av pokern så är den så mycket mer. Poker är mer än spelmissbruk. Poker är mer än hjältesyner och soulreads. Poker är mer än odds och matematik. Poker är mer än money management och inköpsregler. Poker är allt det, men också så mycket mer.
Man kan älska pokern för sin helhet, för spelets komplexitet som sådant, för det sociala, för utmaningen, spänningen, kicken, känslan av korten, markerna eller filten. Men vilken eller vilka anledningar du än har att älska spelet så är pokern så mycket mer än det. På gott och ont givetvis. Det finns positiva aspekter och det finns negativa aspekter och alla förtjänar att diskuteras.
En bra spelare är någon som har koll på alla aspekter. Grundläggande kunskaper är viktigare förstås. Money management, spelval, inköpsregler. En komplett spelare är någon som har full kontroll på alltihop, varians och bad runs till trots. Någon komplett spelare vet jag inte om jag har träffat. Nä, det kan jag inte ha gjort. De som är extremt bra i många aspekter av spelet poker brukar ha minst en akilleshäl; Ivey har sitt tärningskastande, flera andra har Black Jack som last. Många svenska spelare kastar bort sina pengar på hästar.
Jag vet dock vilken spelare som jag uppfattat som mest komplett. Någon som är den typ av spelare som jag allra helst vill vara om jag skulle spela på heltid. Han är ingen stjärna men ni har sett honom i rapporteringarna, så mycket kan jag säga. Vi kan kalla honom Mr X.
Jag träffade Mr X för första gången på en restaurang i London. Han var en kompis till en kompis. Vi spelade poker allihop och jag visste väl vem Mr X var men trodde inte att han var mer än en hobbyspelare. Vi pratade om deals, rakeback var fruktansvärt inne vid den här tiden. Alla jagade deals. Mr X bad mig om en bra deal och jag svarade tveksamt att jag skulle se vad jag kan göra. Mitt jobb på Betway på den tiden var mer redaktionellt, åtminstone var det meningen att det skulle vara det.
Vi hade precis lanserat sajten och kunderna började droppa in så smått.
Jag fick order av chefen att ringa upp Mr X och kolla så att han inte blivit helt galen. Att han var ok helt enkelt. När Mr X svarade så lät han glad. Det hade tydligen gått bra, han hade vunnit och tagit ut ca 100 000 svenska kronor och med 60% rakeback ovanpå det så kunde han kamma hem nästan lika mycket till.
Jag fortsatte att hålla tät kontakt med Mr X via msn, telefon och ute på Europatouren. Många kvällar satt jag och följde hans framfart vid cashgameborden. Han spelade bra. Säkert. Han var överlägsen. Han åkte på utdragningar som alla andra men han hade volym. Han spelade 12 bord samtidigt så det var enkelt att flytta blicken från ett par knäckta ess till en hålpipa som rann in i precis samma ögonblick. Mr X kunde tåla variansen tack vare sin disciplin. Sin disciplin att få in volym och sin money management.
Han nötte cashgame i veckorna och spelade turneringar på helgerna. På bara cashgamet snittade han 100 000kr i månaden i ett helt år, knappt utan svängningar. Som sämst vann han 70 000kr en månad och som bäst 130 000 kr. Ovanpå det kom turneringsresultaten som givetvis svängde väldigt kraftigt men överlag gjorde han riktigt bra ifrån sig även där. Flera cashar i söndagsturneringarna, i EPT och även i Las Vegas.
Jag lärde mig otroligt mycket om poker av Mr X. Det gick inte att undvika. Han pratade nästan bara poker. Han visade upp handhistorik och klagade på fisken – precis som vi alla säkert har gjort för kompisarna i chatfönstren. Jag försökte lära mig att spela som honom. Att vara orädd, att vara beredd på att tåla variansen i marginella lägen. Jag nådde aldrig så långt som Mr X. Det matematiska tänkandet kom inte lika naturligt för mig, jag hade inte det tålamod eller den disciplin som han hade.
Vi följdes åt i många år jag och Mr X. Han spelade samma volymer och tjänade otroliga summor pengar allteftersom hans resultat började svänga allt mer. Men han var redo. Han förstod principerna, att spelen skulle bli hårdare, att det inte skulle vara lika lätt att vinna som det varit det där första året. Han började räkna sina vinster på årsbasis istället och kunde konstatera att han fortfarande tjänade femsiffriga belopp. I euro. Minst €6000 i rakeback varje månad gjorde väl sitt till också. Han vårdade sin rulle medan han levde på rakebacken.
Jag var fascinerad av honom, av hans disciplin när det gällde allt. Varför tog han inte bara pengarna och drog iväg ut i världen i en limousine med 45 liter skumpa och sina närmsta vänner?
Men det gick nästan för bra, Mr X blev bekväm med sitt spel. Han orkade inte utveckla sig, göra de justeringar som krävdes för att fortsätta vinna. Han kände det själv. Han började fundera på att lägga ner.
Han ville plugga juridik sade han och medan han spelade sina sista skälvande månader av numera variansrik poker pluggade han upp sina betyg och bäddade sängen han skulle ligga i de kommande åren. Mr X var smart och det han nu företog sig gör att jag ser honom som en av de mest kompletta pokerspelarna jag träffat. Han köpte en lägenhet till sig själv i staden han skulle plugga. På hemmaplan köpte han även en lägenhet till sin bror och en till sin syster.
Mr X började på juristlinjen med en rejäl buffert sparad. Inga studielån, en bostadsrätt som han betalat kontant och med en motivation och ett snille som man sällan träffar på.
Men pokern var så mycket mer. Den krävde utveckling och det var Mr X akilleshäl. Å andra sidan visste han om det och gjorde sitt val i tid. Jag är stolt över att ha varit med på den resan. Glad över vetskapen att pokern är så mycket mer. Att det faktiskt finns solskenshistorier och inte bara mörker och elände.
Var sak har sin tid. Ibland måste man skriva om det dåliga och ibland om det som är bra. Pokern innehåller båda delar. Och så mycket mer.
jens.jadback@nordicbet.com