I en vecka hade jag hunnit bekanta mig med den kinesiska mentaliteten i Peking. I sällskap av regeringen bockade vi av såväl tvångsmässiga turistfällor som mindre produktiva dagar i lättjans förlovade tecken.

En vecka gick i sedvanlig ordning fort; såsom veckor i godan ros sällskap gör. Flickan satte sig på flyget hem till London. Själv checkade jag in med Air Macau för en fyra timmar lång flygning söderut. Asien är större än man tror. Vad som ser ut som en tumslängd på kartan, inte längre än Stockholm Göteborg, visar sig kräva betydligt fylligare sjumilastövlar.

Så landade jag äntligen i Macau – en asiatisk region som ännu ingjuter tvivel i mitt sinne gällande sin självständighet som stad. En av världens rikaste städer är det, åtminstone enligt SVT-programmet Kobra. Ironiskt nog så visades en halvtimmesdokumentär i ovannämnda program just när jag var som mest närvarande i Macaus puls. Och visst kändes det bisarrt att, på hotellrummet, se scener som utspelade sig ett bokstavligt stenkast utanför – en krök och ett gathörn som jag tio minuter tidigare gått förbi då jag bunkrat upp på 7Eleven för ett rofyllt avslut på en lång arbetsdag.

Lusten att ta mig till Macau hade väckts för flera månader sedan. Allt prat om livedonatorer och galna kineser kittlade dödsskönt i kistan och min giriga sida hade redan på förhand kasserat in all flis som i kinesisk disciplinanda fridsamt väntade på mig. Gång och igen hade jag hört den om det stora havet i öst, till bredden fyllt med sinnesrubbade gammelgäddor, eller kanske snarare degenererade speltorskar. Fisk som fisk; jag gjorde en mental planering om att åka dit någon gång inom snarast.

När donnan och jag började prata om att fly våra respektive länder för ett stycke var Kina en omedelbar kandidat. Jag såg min chans att slå två feta flugor i en smäll och bokade in nio dagar i Macau och Hongkong – när jag ändå var i krokarna.

Mitt ursprungliga syfte var att åka till Macau på prov. Skulle spelen visa sig vara ens hälften så smaskiga som rykten gjort gällande vore planen att åka dit med jämna mellanrum. Detta skulle underlättas markant då jag inom de kommande månaderna kommer att flytta till London, varifrån direktflyg till grannstaden Hongkong går med dagliga intervall.

Skulle det bli pengaslakt i Djingis Kahn-mått hade jag inte en ambition om att yppa ett knyst till någon, för inte vill jag få mina fiskevatten utvattnade heller…

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com