Okej, dags att ta tag i det här nu. Tyvärr krockade ju SM i Riga med SuperWeekend i Tallinn så jag var själv inte på plats och har därför inga synpunkter på arrangemanget som sådant. Har inte heller hört något negativt om det hela, snarare tvärtom. Avvaktar dock ett par veckor till så att monopolet hinner ut med sina tentakler och kan locka några moraliskt mindre nogräknade bloggare att smutskasta spelarnas SM med en påse silverpenningar.

Men, deltagarantalet känner vi till. 58 spelare. Det är inte ok. Inte någonstans. Det kan skyllas på mycket och både sajter, spelare och förbund har sina ursäkter men nu är det dags att plocka fram det alla egentligen tänker. Visst kunde sajterna engagerat sig mer och skickat spelare ”för sakens skull” och visst kunde spelarkollektivet kanske av principskäl ansträngt sig mer för att hitta till Riga men sanningen är ju att förbundet har gjort ett förbannat dåligt jobb att marknadsföra den här turneringen. Det är under all kritik och även om jag gillar Murat och hans kollegor så borde de röstas bort vid nästa årsmöte (om det ens blir något, eller om man får veta att det blir något).

I slutändan handlar det om, för mig, att SM skall tillhöra spelarna och inte staten. Vi måste få utse vår svenska mästare precis som riksförbunden gör i alla andra sammanhang. Till och med Svenska Westernskytte Förbundet klarar ju av att ha någon sorts sammanhållning och ett årligt uppskattat SM. Men inte pokerspelarna.
Pokerspelarna har blivit bortskämda, vana vid att matas med silversked och få otroliga bonusar, skyhög rakeback, addade paket och övervärden. Ett förbund kan inte leverera sådant. Längre. Var det inte övervärde på de första SM-turneringarna i Tallinn förresten? Hur som helst, man kan tycka att pokerspelarna är griniga men det är trots allt så att det är sådant de förväntar sig. I online-SM lämnas det fortfarande övervärde även om det inte är i samma utsträckning som förr. Men inte i live-SM. Varför? Borde inte det vara prioriterat att fixa det? Som bekant ger fler spelare fler spelare, eller mer kortfattat ”likviditet föder likviditet”. Om turneringen har många spelare så är det också fler som vill spela, det är inga direkta nyheter. Och eftersom SM inte direkt är samma fiskfyllda akvarium som andra turneringar så hade ett övervärde, om än blygsamt, otvivelaktigt dragit fler spelare.

På SuperWeekend slutade deltagarantalet på 164 med en kölista på över 30 namn. Folk åkte dit på vinst och förlust för att sätta sig på kölistan(!). Nu låter det som att jag vill slå på egen trumma, och självklart gör jag det, men jämförelsen är ändå intressant. Nu var det även danskar, norrmän och finländare i vår turnering men ändå över 80 svenskar med hangarounds, in alles ca 120 svenska pokerspelare med tillräcklig motivation att företa sig en resa motsvarande den till Riga.

Så vad ska man göra? Jag vet inte. När det kommer till förbundet alltså. Kanske är det som någon skrev, att varumärket Svepof är förstört, att det inte går att rädda. Inte på grund av helgens SM men på grund av den sorgliga historia och det förfall som Svepof genomgått de senaste åren.
Kanske är det dags att starta något nytt? En spelarallians som inte är ett förbund utan bara en förening för att tillvarata medlemmarnas intressen och anordna en årlig turnering med övervärde. En grupp som kan föra talan för sig själv och ingen annan. Vars enda syfte är att göra något bra för sina medlemmar och struntar i resten.

Hur tycker ni att ett SM borde se ut? Inköp? Spelplats (inte Sverige)?

jens.jadback@nordicbet.com