Sådär, då har vi debatterat klart om monopolet för den här gången så jag tänkte skriva om något helt annat – nördar!

Jag har länge funderat på att förekomsten av nördar är så stor i pokersammanhang. Det är förvisso ett matematiskt ganska komplext spel men med relativt mediokra matematikkunskaper (som mina) så kunde man ändå klara sig ganska långt för några år sedan. Det blir naturligtvis allt svårare då strategierna hos motspelarna hela tiden förfinas, utvecklas  och går mot beräknad oexploaterbarhet. Ok, det är nog inte ens ett ord…

Det är rätt svårt att undvika att bli kompis med de introverta nördarna som ju trots allt tvingas till någon form av social samvaro runt filtduken de gånger då de inte vill sitta framför datorn. Och det är ofta de som är bäst. Det är ofta de som funderar en stund på beslutet, mumlar någon matematisk sanning, tar den extremt marginella synen och slår ut dig.

Tanken kring allt det här ploppade upp när jag såg intervjun med Viktor Blom efter att han vann highroller eventet på PCA på Bahamas nyligen. Isildur1, en fantastisk spelare och en hjälte för många, men är han inte ganska nördig?
No offence, jag gillar nördar, några av mina bästa vänner är nördar. Det är väl inte heller det egentligen rätt logiska faktum att nördar kan ta framskjutna positioner i intellektuellt krävande spel som förvånar mig, snarare deras hjältestatus. I pokervärlden dyrkar vi de som kan komma med den skarpaste analysen, de som orkar fokusera på långa sessioner och som kan förklara varenda litet beslut med matematisk precision på fjorton decimaler.

Jag beundrar den hängivenheten och framförallt kunskapen. Att så direkt kunna omsätta matematiken i rena kontanter är väldigt speciellt. Och användbart givetvis. Jag önskar att jag hade den exakta förmågan, det gör vi nog allihop.

En stor del av spänningen med poker för de flesta av oss är nog slumpmomentet. Vi kan känna att vi fick in pengarna rätt om vi är i ledning men vet om att vi kan bli utdragna och därför vågar man bara titta med ett öga. Man liksom drar armarna intill kroppen för att skydda sig mot smällen som kommer oftare än vi önskar. De tyngsta nördarna verkar sakna den nerven. Rätt beslut är rätt beslut, det är bara ev-pengar som räknas. Summerar gör man i slutet av året. Eller möjligen livet.
Man har säkert enorm nytta av den egenskapen. Kylan, beräknandet, vetskapen att man maximerat allt värde som finns. Men hade det varit lika kul att lira? Kanske. Pengar är ju kul.

En annan intressant jämförelse är att kolla på det fåtal tjejer som spelar poker. De verkar inte vara nördar. Snarare verkar det vara tuffa tjejer med ”skinn på näsan” (fan vad jag hatar det uttrycket förresten) som  envist krigar mot nördarna. Och även om tjejerna ofta är teoretiskt långt mer skickliga än genomsnittsspelaren så verkar det snarare vara den där tuffheten som är deras gemensamma nämnare.

Och alla vi andra då? Vi som inte är tillräckligt smarta eller matematiskt begåvade för att någonsin bli pokerstjärnor? Vi är för korkade för att få nördarnas respekt men samtidigt för nördiga för att få respekt någon annanstans. Vi är de verkliga förlorarna.

jens.jadback@nordicbet.com