Aldrig kunde jag ana att jag skulle blanda mig i detta till synes högaktuella yrväder som blåser upprörda ställningstaganden runt. Jag talar förstås om monopolet. Ett känsligt ämne är det uppenbarligen, framförallt för de jakande och de nekande, men de hetsiga debatterna snappar även upp en och annan neutrals öga. Vi ser på detta spektakel som en form av underhållning. För visst är det roande att läsa arga och upprörda kommentarer försöka vinna alfastatus hos opponenterna.

Neutral är jag, och säkerligen också den större massan som enkom viger sin pokertid online. Det är den rad spelare som tycker att livepoker är någonting långsamt och kanske även en gnutta gammaldags traditionellt. För visst är livespelaren i genomsnitt ett antal år äldre än gemene nätspelare (detta beror inte på de yngre spelarnas frånvaro live, utan att äldre spelare, det vill säga 30+, överlag föredrar livespel före onlinespel). Neutral är också den som inte har någon egentlig åsikt om livepoker, och som istället viger sin tid med att grinda händer i tusental framför datorn i sällskap med Red Bull och Gorby’s.

Med ”neutral” relaterar jag främst den skock som inte har något som helst personligt intresse av monopolets vara eller icke vara. De skiter i den, bokstavligen. Jag sållar mig till denna kategori. Detta gör jag inte av djävulskap utan för att mina pokerbehov mer än väl mättas av det utbud som förses. Jag bor nära ett Cosmo, har råd att spela på de nivåer som bjuds och är privilegad nog att skickas jorden runt på turneringar av mina sponsorer. Men även om jag bott ute i hooden, sjumilakliv från närmsta stathak, och varit kontraktlös så hade det inte förändrat någonting. Jag hade ändå inte brytt mig om monopolet. Huruvida man engagerar sig i frågan eller inte är högst personligt. Frågan är inte tillräckligt känslig och infekterad för att den ska väcka anstöt från den som påstår sig likgiltig inför frågan. Det är inte att jämföra med svältande barn, diktatur eller djurplågeri. Att i de fall säga att man skiter i vilket kan kröka många arga ögonbryn. Men spelmonopolet är ett lyxproblem. Därmed inte sagt att folk gör fel i att engagera sig. Har de en stark ståndpunkt och slåss för någonting de tror på, så bör de förstås bemötas med respekt. Alla kan inte bekämpa världssvälten. Men likaså förväntar jag mig att folk respekterar min likgiltighet i frågan.

Självfallet förstår jag individers kamp och tillika alla målande och färgglada argument, såsom Jens spetskontinuerliga stamina i frågan. Men det bekommer inte mig, ty min pokertallrik äro alltid full med chips och kort. Och för att på djupet engagera sig i i-landspolitiska frågor krävs någon form av egenvinning.

Jag ställer mig också frågandes till hur många fler som faktiskt skulle spela poker om det öppnades för fri konkurrens. Det känns som en sedan länge ganska mättad marknad, och de som vill spela har redan gott om alternativ för att mätta sin spelhunger.

Förstås är det orättvist att somliga inte har samma möjlighet att spela som andra, vare sig det gäller tillgänglighet eller insatsnivå. Men, att begära att man ska ta ställning för alla i-landsutsatta är att ta i överkant, för man kan inte engagera sig i allt. Jag är och förblir en likgiltig neutral och väljer istället att gå vidare till ”GÅ”. Låt hoppas att jag inte öppnat Pandoras Ask.

Mina två cent.

 

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com