Startsida / Inlägg

Svaret på frågan och lite till

av Jens Jadbäck

Dybban undrar vad dubbelmoral är i sitt förra inlägg. Jag har forskat lite kring hur det egentligen ligger till och jag tror att jag har fått fram ett bra svar. Vi kan börja med det jag hittade på Lotteriinspektionens hemsida:

Får den som anordnar ett lotteri själv vara med i lotteriet?
Anställda eller funktionärer hos den som anordnar bingo, automatspel som inte är värdeautomat, roulettespel, tärningsspel, kortspel eller kasinospel får inte delta i lotteriet.

– En enkel och vettig regel för att i någon mån eliminera incitamenten att fuska genom att manipulera själva spelen. Då antar jag att Dybban, William Thorsson och de andra grabbarna måste sluta spela helt? Fast de hävdar ju själva att det inte finns något monopol så de är väl hänvisade till utländska sajter då får man förmoda. Fast de vill ju arbetsgivaren stänga ner. Knivigt som attan det här, hur ska man lösa det? Jo, man anställer de som konsulter istället så har man ryggen fri. Och eftersom man inte får sponsra spelare så ger man dem en saftig lön på några hundra papp i månaden istället. Skönt att de har hittat ett sätt att dra in mer pengar till vård, skola och omsorg.

Får man göra reklam för otillåtna lotterier?
Nej, det är förbjudet att främja deltagande i ett lotteri utan tillstånd som anordnas i Sverige. Att främja deltagande kan exempelvis handla om att annonsera, skicka ut inbjudningar eller på annat sätt informera om lotterier som anordnas utanför Sverige.

– Det betyder att Dybban får en klapp på axeln för att informera om turneringar och att jag, Dan och Dödarn riskerar åtal om vi gör samma sak. Det är det som kallas dubbelmoral. Ett tydligare exempel än så kan jag nog inte hitta.

doublestandards.jpg

Så vad handlar det om? Egentligen?
De flesta av er som läser här har säkert vandrat samma väg som jag; de första pokerliren hemma vid köksbordet. Minimala insatser men ändå med en kittlande nerv eftersom det ju faktiskt gällde pengar. Det sociala i att träffas runt en duk och ett bord med korten i näven.

Den första insättningen, även den med småpengar men nu testade man sin förmåga på riktigt, mot folk man inte kände. Ett otroligt äventyr, en kamp om riktiga pengar, om ära och prestige och drömmen om att en gång kanske sitta där på tv-bordet.

Själv startade jag och en kompis en klubb eftersom det började bli trångt runt köksbordet. Vi gjorde ingen vinst och vi körde en gång i veckan med låga insatser för att vi tyckte att det var kul. Man träffade på massor med människor som hade samma intresse och också kände nerven trots de blygsamma inköpen. Många av dem är mina vänner än idag.

Jag sökte jobb i branschen och började jobba i London. Jag tyckte att det fanns mycket som behövde rättas till. Sajterna var för mig som spelare mer eller mindre anonyma. Det var enkelt att se vad som behövde ändras; tillgänglighet, snabba enkla uttag osv.
Kort sagt så försökte jag att alltid ställa mig på spelarens sida och försöker alltid att sätta mig in i hans eller hennes situation. Jag ville och vill fortfarande tvätta bort den skumraskstämpel pokern har, såväl online som live.
För killarna och tjejerna på klubben var inga skurkar. De var helt vanliga människor som ville lira lite kort med vettiga inköp. Det var förtidspensionärer, poliser och studenter.

Inte heller var mina arbetskamrater skurkar. Helt vanliga människor de också med familjer och volvobilar. De allra flesta hade (och har) en väldigt sund inställning till spel. Ingen vill att någon ska fara illa av spelandet. Jag säger det igen; det är vanliga människor som jobbar på och vill göra det med gott samvete.

Nu till problemet. Det finns en inbyggd misstänksamhet kring allt det här hos det svenska folket. Man tror att Svenska Spel är de enda som kan tillhandahålla spel på ett säkert sätt. Man demoniserar de utländska aktörerna och stigmatiserar spelare som inte vill spela hos staten. Jag blir helt bedrövad när jag ser det för återigen behöver jag bara gå till mig själv och mina egna erfarenheter. På alla de klubbar jag har besökt har jag inte sett några skurkar. Det betyder inte att de inte finns eller att det inte finns dåliga klubbar men de renodlade pokerklubbar för glada amatörer som nu varit igång de senaste 6-8 åren är inte den typen av svartklubbar som folk tänker på när de hör ordet ”illegal spelverksamhet”. Så är det bara.

Jag har försökt att förändra bilden genom att vara öppen. Att vara tillgänglig, att synas i forum och i bloggar, genom att svara på frågor, skriva reportage om hur det fungerar på en support, försöka berätta om att en pokerklubb idag inte är vad det var för 20 år sedan.
Men indoktrineringen är stark och det finns folk som inte tål att se det. Folk som ägnar hela bloggar åt att kasta skit. Vissa påstår sig söka sanningen men när man finns där och är tillgänglig vill de inte ha den. Då är det inte lika kul längre för sanningen är inte lika provokativ som somliga önskar.

Det finns många som inte förstår och heller inte bryr sig. ”Det är ett kul jobb – ta det, skit i vad andra tycker” har vi läst att några har kommenterat i de senaste inläggen. Men det är ju just det… Det förstör ju för oss andra. Det spär på stigmatiseringen av vanliga pokerspelare. Det gör det svårare för dem att lira den där turneringen med lågt inköp på klubben.

Det värsta av allt är att man snart inte tycker att det är värt att kämpa längre. Man kan lika gärna bli den där skumrasksnubben och dra sig in i skuggorna eftersom det ändå är så samhället ser en. Varför kämpa för hederlighet från både sajter och spelare när ingen annan bryr sig?
Det som håller mig igång är att jag vet att det jag gör faktiskt gör skillnad för många. De som ofta kommer med glada tillrop, tackar för god service, en trevlig resa eller bara för att man står upp för deras rätt att spela för mindre än minimuminsatsen på Cosmopol.

Nu är Dybban en av de som inte längre bryr sig om allt det här och det är jävligt synd. Jag blir besviken och ledsen eftersom jag ändå alltid har gillat honom (och gör det såklart fortfarande).

Jag avslutar med en sak Dybban själv skrev i kommentarsfältet i sitt inlägg nedan:
” Jag kommer självklart att kolla upp med SvS vad som är ok. Och om jag sitter på Roffes veranda i sommar så har jag fått klartecken för det. Det är inte konstigare än så.”

Är det inte jävligt konstigt att Svenska Spel måste ge klartecken till vem som får sitta på någons veranda? Det är liksom kvintessensen av anledningen till att monpolet är så vidrigt.

jens_8bit.png
jens.jadback@nordicbet.com
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB