Startsida / Inlägg

Mer Lekstuga I Buenos Aires

av DÖDARN

Som jag berättade förra gången, för länge-, längesen, så var bordet jag hamnat vid vilt som en argentinsk tango och lika löst som discodamerna i Estland. Sju limp följt av en jättesqueeze tycktes nästan vara obligatoriskt standardspel (varpå majoriteten uteslutande synade squeezen med).

Därför tyckte de nog att jag var den tightaste, mest rädda och lättlästa nybörjaren de sett. I deras ögon var jag fisken vid bordet. Deras alldeles egna, dumma turistgädda. Alla där var ju haj-rålers och satt malligare än Grodan Boll i sina stolar när de hejdlöst langade sina överdrivet tunga marker in i potten (markerna vägde säkert 30 gran styck – de i särklass tyngsta jag någonsin varit med om).

Jag fattade deras tänk, för trots att jag inte förstår särskilt mycket portugisiska så sade deras interna ansiktsuttryck mer än något språk kunnat bräka. Jag hade varit kortkall ett tag och limp-foldat en del gånger (de squeezar inte precis varje pott, men många oavsett). De gånger jag väl synade eller bjöd till dans drog de alla i nödbromsen och var extra ”försiktiga”.

Efter en två timmars ganska tight spel pre bestämde jag mig för att växla tempo och började trebeta. Ingen gång av alla de gånger jag trebetade pre fick jag syn. Jag valde händer som suited connectors, halvbra ess samt sårlästa spekulativa händer. Varje gång jag gjorde det så tittade de på varandra sinsemellan och hånflinade, som om alla ”visste” att jag hade raketer varje gång. Där satt de i sina stolar, den ena dummare än den andra, och trodde sig läsa ”nybörjaren” in på sina fiskiga ben. Poker är extra underbart när man vet vad som rör sig i skallen på motspelarna.

I en av kvällens sista potter körde jag tre kulor tom eftersom jag visste att gubben som jag var uppe mot hade antingen ett missat drag på river, eller max ett andrapar. Han vek handen ganska fort mot min riversatsning och jag vände upp min hand. Hela bordet började kackla, som om de aldrig i sin vildaste fantasi kunde tro att jag skulle vara benägen att bluffa.

Essen satt kvar, men turistfiskarna Kalle Kanin och DÖDARN lämnade efter två timmars spel. Vi var i en lekstuga, men klockan var nu halv fem och då ska barn sova. Men, jag fick med mig en påse med pengar från barnkalasets fiskedamm. Den innehöll 5,700 kronor. Tack och bock,

/DÖDARN

Superbloggen-DÖDARN.png

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB