Slaskis höjde som bekant till £12 före flopp och fick fem gubbar med sig. Jag var en av dem med mina 44. Dessa lägen tycker jag vanligtvis är kniviga, eftersom det är sannolikt att åtminstone en eller två andra spelare sitter med ett lågt pocketpar med och av dem är det bara två jag slår. Kommer brädan exempelvis 4-5-6 och det blir hård action får jag nästan räkna med att ligga under rejält. De enda egentliga brädor man vill se är de som inte innehåller rangen 5-8 och som inte är enfärgade.

Så floppen kom A-2-3 regn – en ganska livsfarlig bräda eftersom någon utan problem kan sitta med såväl 22 som 33. Det enda egentliga övertag jag har är att preflopaggressorn sitter till mitt vänster. Hur kommer det sig? Jo, för lös som han är  är han i mina ögon den minst benägna att sitta med ett set med tanke på hans förmodade bredare range. Om han checkar vet jag att han är svag. Om alla andra checkar bakom betyder det sannolikt att de är det med, för vem skulle vilja ge gratiskort med den dragiga brädan? Om han satsar så är jag sist ut att agera och får se vilka av de andra hoten som må nappa på hans eventuella satsning.

Det blir rundcheck och turn kommer en sexa i ett andra spader. Jag checkar igen och denna gång leder han ut för £22 i en £62-pott. Alla andra viker och jag vet alltså att ingen annan har ett set. Men jag vet likväl att Slaskis är rädd för ett set. Hade jag själv haft ett set hade jag givetvis checkat till honom i hopp om att han skulle kontsatsa och möjligen och förhoppningsvis få en rad med syner efter varpå jag skulle kunna kosta på mig en rejäl checkhöjning. Han veka satsning känns mer som en prövosatsning för att se hur stark hans Ax eller 77-KK är.

Med ett set hade jag naturligtvis checkat även turn, med tanke på att någon högst sannolikt skulle ta kommandot och försöka antingen stjäla eller värdesatsa sin hand. När det är åter min tur kan jag förstås inte bara syna utan måste gå på min read. Jag tänkte en bra stund för att försöka komma fram till hur stor en optimal höjning vore. Gör jag den för liten kan han syna båda på grund av pottodds och nyfikenhet. Det måste se ut som om jag vill skydda mitt set mot såväl stegdraget som det nu uppkomna färgdraget. Jag slår om till £92 och han ser en aning förvånad ut. Han lutar sig fram och ögnar hastigt min stack samtidigt som han blandar sina kort fram och tillbaka – ett tecken som jag upptäckt ofta betyder svaghet och som övertalar mig att skjuta en riverkula om han mot förmodan skulle syna min turnhöjning. Han skickar slutligen sin hand i mucken och knackar i bordet. ”Well played, sir.”

Som Liv Borée (tror jag) sa så kan man inte sitta och vänta in sina guldlägen; ofta måste man skapa sina lägen själv.

Med blodad tand för live-cash games kan du följa mina dagliga uppdateringar i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com