Varje ny generation inför nya normaliteter och trender. Normaliteter och trender som ses som oförståliga eller meningslösa av äldre generationer och som av efterkommande generationer kommer att ses som någonting töntigt och således också oförståligt.

Under 20-talets jazzera sågs de svängiga tonerna, flitigt diggad av ungdomen, som djävulspåfund av 40-plussare. Idag tycks det huvudsakligen vara de som tar musiken lite mer på allvar som är de flitigaste jazzöverlevarna. Jazz är, åtminstone i mina ögon, musikalisk överkurs.

Varför inte sedan hoppa direkt till 60-talets hippierörelse. Ungdomar rökte gräs i ekologiska kläder – och allt i fredens och kärlekens tecken. De troligen minst förstående (förutom dåtidens politiker) var sannolikt deras föräldrar… Idag är hippie så gott som ett skällsord.

Sen kommer vi till nutid, sena 70- och till mitten av 90-talsgenerationen som är uppvuxen med onlinespel och datorspel. Ja, faktiskt till den grad att många har anammat dessa koncept till rena livsstilar. Men född under denna tjugoårsperiod kan med handen på hjärtat hävda att de inte vet eller känner minst en person som spelar spel på datorn minst fyra fem timmar om dagen? Och för varje 13-30-åring som ägnar dygnets vakna timmar åt att grinda World Of Warcraft, CS eller varför inte nätpoker, står det frustrerade föräldrar som enträget tjatar på sina barn om att göra nånting produktivt med sina liv.

Och inte ens den yttersta skara som klämmer sig igenom flaskhalsen och försörjer sig på sin dröm får samhällsenligt erkännande. ”De tillför inte samhället någonting”, gnäller 40-plussarna.

Historien upprepar sig och frågan är vad vår generation – den enda genuint upplysta, öppna och förstående generationen hittills (för så har väl varje sistageneration resonerat om sig själva i alla tider?) – kommer att ha för åsikter om våra barn eller barnbarns nalkande livsstilar. Vi tycker att vi är öppna och toleranta, men vad säger vi när vårt tonårsbarn skolkar från skolan och sitter uppe nätterna igenom – för att tugga tuggummi?

Tuggummituggandet som blivit 2020-talets jättefluga och där tuggummibolagen står i kö för att sponsra de bästa och mest talangfulla tuggarna i världen. Dör Hubbabubba ses som ”ett jäklar nybörjartuggummi” och där den bra skiten kommer från Sydkorea och Portugal som kommit att bli fruktade och ledande inom genren. Generationen där årets julklapp är ett tuggummiset och där det skrivs hyllmetrar med tuggummituggarstrategiböcker och där proffsen spelar in tuggsessioner som de delar på nätet ackompanjerat av djupare analyser. Hur förstående är vi då?   

Och som vanligt följer du mig dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com