Så var jag åter i hjulets rullning och nu väntar regelbundna uppdateringar i vanlig ordning.

 

Julen och nyår 2012 är över och kommer aldrig mer igen. Hemma i Sverige påhälsande familjen, svärföräldrarna och vänner blev det lite julledigt även för en gammal pennvässare som jag.

 

Men, luftigheterna fortsatte och den brittiska mesvintern ägnade oss föga mycket sällskap då vi förra lördagen flög mot västliga palmkoordinater.

 

Kalle Kanin, Klongk Tude och deras respektive var redan där sedan tio dagar tillbaka. Lördagen den femte gjorde vi (tjejen och jag) dem äntligen sällskap efter en åtta och en halv timme lång Atlantpassage. Barbados hade stått i kalendern sedan början av november och nu var det dags.

 

Dagarna var low pace. Någon strandraggare har jag aldrig varit och har snarare aktivt hållit mig borta från de stökiga och stimmiga svenska stränderna där ungar och tonåringar härjar anarkistiskt och bollar flyger likt korsdrag. Insektsfritt och utan risk att skära upp fötterna på varken stenar eller snäckor, vare sig i vattnet eller på stranden, intogs varje parasollskugga i zen-mode.

 

Medan de andra ägnade strandsolens lata dagar åt yatzy fördrev jag min tid med att läsa. Kanin och Klongk spelade om tio kronor poängen och satsade parallellt fem kronor poängen på sina respektive pullor. Skulderna var ett tag nästan femsiffriga. Förr i tiden hände det att de spelade om hundra kronor per poäng. Då kunde några rundor av motklonk eskalera till tiotusentals kronor.

 

Själv intresserar det mig inte att spela om pengar (om vi inte snackar canasta eller airhockey) och är bevisligen ingen hardcore gambler – något som majoriteten verkligt framgångsrika annars tycks ha gemensamt. Inte ens under mina glansdagar online kändes det rätt i ryggmärgen att swinga i onödan, inte ens om det rörde sig om hundralappar. Nej, inte ens om tior.

 

Poker för mig är en inkomst. Att spela sällskapsspel om pengar på en semester är för mig ett stress- och tiltmoment. Jämförelsevis kan det tyckas lite som en revisor som ägnar sin fritid åt att lösa sudoku eller en polis som ägnar sin sparlåga åt att hålla koll på de övriga sollaparna så att de inte hittar på nåt fuffens.

 

Många pokerspelare, oavsett härkomst, har en genuin gamblingådra och de ränderna går aldrig ur tigern och alla har vi väl både hört och läst om pokerspelande vänner som levererat galna bets som på löpande band. Jag gissar att gambling tvärtom är avkoppling för dem. Att det har en motsatt effekt. Att avhållssamheten från gambling tvärtom stressar, tiltar och tråkar ut. För vem pallar läsa en bok om man inte har ett löpande side bet om att kunna läsa hundra sidor på mindre än hundra minuter? Yrkesskada säger några, livsstil säger andra. Hur är du?

 

Vi var alla där på semester. Jag kopplade av med att läsa. Kanin och Klongk kopplade av med att spela om tusenlappar. Men, gamblingsugna eller inte så hade vi en sak gemensam: vi delade samma turkosa paradisös himmel. Och på ett sätt förstår jag dem. Det borde svida mindre att torska några tusenlappar i 29-gradig sol än under två gråa Kent-plusgrader. Och vinstkänslan i en solstol torde också vara exponentiell. Men ändå föredrar jag adrenalinlösa stranddagar, för den där självpinande tiltkallduschen efter torsk isar mer än ens Barbadossolen kan förmå bränna.

 

Som vanligt följer du mig dagligen i min blogg.

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com