Jag har spelat en del online på senare och då enbart heads-up. Nivåerna är ännu låga, $0,5-1 håller jag till på. Syftet är inte primärt att vinna pengar (även om det är nödvändigt för att jag ska fortsätta och för att motiveras klättra i nivåer) utan att utveckla mitt öga-mot-öga-spel. Jag har insett att just heads-up-spel tenderar att förbättra ens spel betydligt fortare än sex- och fullringspel.

Som vi alla vet spelar psykologin en allt större och korten en mindre roll ju färre spelare man är. Eftersom man statistiskt har den bästa handen hälften av gångerna i en heads-up är vinsthänderna sällan särskilt upphetsande för den nötprenumererande fisken. Istället handlar det om en enda sak: att vara en trovärdig historieberättare.

Ja, för visst är det så, att den som kan berätta den trovärdigaste sjörövarhistorien, uppbackad av (luft)fakta, statistik, vettiga argument och en väl flytande kontinuitet är den som står som vinnare i slutändan. Varje hand är ett eget kapitel och det vill till att nästa kapitel på något vis bygger vidare på vad som tidigare sagts. Utvecklar man inte berättelsen på ett logiskt sett finner man sig fort på djupt vatten. Det kräver mycket träning, tankesvett och tanketårar för att bli en skicklig historieimprovisatör i pokerns svåraste sagostunder.

När jag läste retorik vid Lunds universitet gjorde lärarna klart för oss att lögner uppbackade med stark retorik alltid besegrar sanningar med undermålig retorik när dessa två duellerar. Hade sanningen alltid segrat hade det inte funnits ett brinnande behov efter stjärnadvokater; ord- och lagböjarna som kan nysta ut även den mest komplicerade ormbunken bryderier. Samma sak gäller i en heads-up-match i poker.

Heads-up i synnerhet är en variant som bör undvikas att spelas om ”scared money”. Duktiga heads-up-spelare tycks ha en inbyggd radar som känner av minsta svaghet eller rädsla. Och så kör de igång och pushar, pushar och pushar ut sina motspelare från potter som på löpande band. Få saker i pokersammanhang är så ruskigt (och egoknäckande) som att spela mot en duktig heads-up-spelare – en spelare som tycks ha flyttat in i ens huvud och ständigt och jämt vet precis vad ens nästa drag är.

En stor anledning till de låga insatserna är för att ha råd att experimentera och lära från misstagen medan de fortfarande är billiga. Något som jag fort insåg var att ju mer kreativt man tar sig an heads-up-spel, desto större framgångspotential finns, men likaså blir fallet större om man klantar sig. Allt beror på tajmingen och ingenting annat. Kan man lura motspelaren att syna ens overbets i rätt lägen eller checkhöja motståndarens kontsatsning med en floppad triss på parad bräda och således väcka motspelarens paranoia och få dennes falska varningsklockor att ringa, då har man byggt sig ett fint övertagsmomentum. Efter detta kommer man undan med fler mord och kan börja bluffa i samma lägen eftersom man redan visat potentialen av dessa drag.

Heads-up-spel är onekligen en fascinerande men komplex djungel.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com