Igår kväll spelade jag en mycket frustrerande heads-up-match. Jag tyckte mig vara den starkare parten av oss två och såg inte någon superstjärna i min motspelare. Ändå slutade han som vinnare om tre inköp efter en nittiominutersdust.

Så vad hände egentligen?

Jo, av alla gånger han hade knappen höjde han 75-80% av gångerna. Men de gånger jag väl fick AA, AK eller QQ (jag fick inga KK) så lyckades han slinka pre varje gång. Jag lämnades att spela en bred range med småskräp till övre delen mediokra händer. Jag spelade konstant väldigt hårt med regelbundna tre- och fyrbets pre för att sätta press. Men vad hjälpte det när jag missade varenda bräda?

Under dessa nittio minuter vann jag ingen pott större än 40bb. Givetvis påverkade detta irritationsmoment mitt spel och jag slaskade mer än nödvändigt. Men jag hade räknat med att få lite kredd i någon hand, men det fick jag sällan.

Hur gör ni själva när ni är ökennattskalla i en heads-up? När ni missar varje bräda och känner momentumet bokstavligen silas mellan fingrarna? Kliver ni eller har ni en plan B att återfå momentum via?

Jag analyserade spelet länge efteråt och kunde inte komma på något konkret sätt att få tillbaka övertaget. Att börja spela väldigt tight kändes inte aktuellt. Som tidigare påpekat är de svåraste motspelarna de som inte ändrar sitt spel markant trots att de förlorar. Tvärtom älskar jag personligen de som tightar till sig när det börjar dala. Oftast betyder det att dessa spelare blir obekväma och spelar utanför sin komfortzon.

Så, vad ska man göra? Kliva och gå in i en ny, färsk heads-up mot en ny spelare eller plöja vidare?

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Pokerbotar är – fullt förståeligt, efter avstängningen av 14 konton förra veckan på Svenska Spels onlinepokersajt – ett hett ämne just nu och avhandlas på åtskilliga sajter och diskussionsfora. Även jag ska återkomma om det… men att robotar är här i spelvärlden för att stanna, i den ena eller den andra formen, går inte att komma ifrån.

Förra året skrev jag här i Superbloggen om att Ishikawa Oku-laboratoriet vid Tokyos universitet byggt en maskin som var oslagbar i spelet sten-sax-och-påse – av det enkla skälet att den ”fuskade”. Dess rörelsesensorer i kombination med mjuk- och hårdvara kunde helt enkelt på några millisekunder läsa av den gest dess mänskliga motståndare var på väg att göra, och så hinna före med den vinnande symbolen! Se det inlägget här:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/07/den-oslagbara-spelmaskinen/

Vill du testa dina skills i just sten-sax-och-påse mot en ”robot” online? Då kan du gå till den här sajten via dagstidningen New York Times:

http://www.nytimes.com/interactive/science/rock-paper-scissors.html?ref=science

Självklart väljer du läget ”Veteran” för din motståndare som består av ettor och nollor, varvid den kommer att sätta in hela sin erfarenhet från över 200 000 tidigare ronder mot människor och dessutom börja analysera de mönster du visar upp under partiet!

Nå, fixar du den boten? Och om du inte gör det, hur ska du då klara dig mot en pokerbot…

Feltryck när det gäller tillverkning av spelkort är mycket sällsynta, på grund av den rigorösa granskning som är normalfallet innan man låter pressarna rulla. Oftast rör det sig om en färgnyans som avviker från den avsedda, eller enstaka gånger en hörnmarkering som glömts bort. (Om du förresten undrar över varför man på vissa kasinon har mörkare rött i hjärter/rutersymbolerna än på lekar för ”hemmabruk”, så har det sin förklaring: mörkrött uppfattas bättre av säkerhetskamerorna och föredras därför.) Men sällan blir feltrycken lika flagranta som på denna raritet på bilden, ur en av mina lekar i samlingen: den leken trycktes i många tusen exemplar av belgiska Carta Mundi för ett amerikanskt kasino… och kasinot kunde efteråt rapportera att INGEN av deras spelare någonsin uppmärksammade brakmissen och påtalade den!

Vi börjar nu skönja slutet på det juridiska efterspelet till ”den svarta fredagen”, när FBI och amerikanska justitiedepartementet – understödda av amerikanska skatteverket IRS – den 15 april 2011 slog till mot ett antal onlinepokersajter inklusive PokerStars, Full Tilt, Ultimate Bet och Absolute Poker. Häromdagen meddelades att förre världsmästaren samt styrelsemedlemmen och Full Tilt-aktieägaren Chris ”Jesus” Ferguson träffat en överenskommelse med myndigheterna beträffande sin inblandning i den skandalaffär då uppemot 150 miljoner dollar försvann ur den globala pokerekonomin.

Hela vidden av överenskommelsen nyligen har inte offentliggjorts; men enligt tillgängliga uppgifter tvingas Ferguson nu ”avstå” från de omkring 14 miljoner dollar han hade innestående i företaget när det gick under. Dessutom ska han betala 2 350 000 dollar i böter, som ska gå till att gottgöra de drabbade spelarna. Tilläggas kan att Ferguson inledningsvis hotades med civilrättsliga mål där beloppen sammantaget översteg 40 miljoner dollar, men att han nu i jämförelse verkar ha kommit avsevärt billigare undan. I den nu framlagda överenskommelsen utfäster sig Ferguson dessutom att inte vare sig ha några som helst framtida krav på Full Tilt, eller att arbeta för någon annan onlinepokersajt som verkar gentemot den amerikanska marknaden – åtminstone inte innan onlinepokers juridiska ställning till äventyrs kan ha ändrats till att ha blivit fullt legalt. Notabelt är dock också att Ferguson i samband med denna överenskommelse inte erkänner sig ha gjort sig skyldig till några som helst förseelser.

Överenskommelsen kommer efter att liknande sådana träffats av de amerikanska myndigheterna med WSOP-armbandsvinnaren Rafe Furst och Howard ”The Professor” Lederer. I november 2012 tvingades Furst gå med på att få ”en ansenlig del” konfiskerade av de cirka 11 miljoner dollar företaget Telamonian Ajax Trust – ett företag ägt och styrt av Furst – hade på sina schweiziska bankkonton, och fick också böta 150 000 dollar av sina personliga tillgångar. Inte heller Furst erkände sig skyldig till någon ekonomisk brottslighet, men har i och med överenskommelsen förbundit sig att inte överklaga den i framtiden, samt att inte ”arbeta för, eller uppbära ersättning från, vare sig direkt eller indirekt” någon som helst ”internet gambling business in the United States”.

Och i december 2012 träffade Lederer sin överenskommelse med de amerikanska myndigheterna. Som ett resultat av denna tvingades han avstå från två bankkonton vars innestående belopp inte offentliggjordes, en 1965 Shelby Cobra, och två egendomar i Las Vegas vilka tillsammans värderades till ganska exakt en miljon dollar. Dessutom fick Lederer likvidera några andra tillgångar till ett belopp av 168 000 dollar och betala en straffavgift på 1 250 000 dollar för att ha tvättat pengar. Liksom Furst och Ferguson vidgår inte heller Lederer i sin överenskommelse att han sysslat med någon ekonomisk brottslighet; och han är på samma sätt förhindrad att i framtiden befatta sig med ”internet gambling business in the United States”… i vart fall innan dess juridiska status övergått till full legalitet.

Därutöver har fyra andra personer – huvudsakligen inblandade i betalningssystemet som hanterade pengarna för PokerStars, Full Tilt och Cereus-nätverket – dömts till olika påföljder inkluderande varierande bötesbelopp samt fängelse i upp till tre år, men fortfarande återstår åtskilliga lösa trådändar att nysta upp för det amerikanska rättsväsendet.

Ray Bitar, den förre vd:n för Full Tilt och ansedd som huvudpersonen i härvan, överlämnade sig i juli förra året till de federala myndigheterna och sitter sedan dess i husarrest i Kalifornien i avvaktan på rättegång i New York. Fortfarande är inget sagt om när denna ska börja, eller om man i stället möjligen siktar på en överenskommelse; tilläggas kan dock att Bitar även är misstänkt för grov ekonomisk brottslighet, till skillnad mot Furst, Lederer och Ferguson. Och de tre resterande männen – Isai Scheinberg (förre ägaren av PokerStars), Paul Tate (tidigare ”payment director” på PokerStars) och Scott Tom (förre ägaren av Absolute Poker) – är fortfarande på fri fot, sannolikt någonstans utanför USA, och har alla var sin internationell arresteringsorder på sina huvuden.

Sista kapitlet i denna pokervärldens största ekonomiska skandal genom tiderna är alltså inte skrivet ännu. Kanske blir det i framtiden en gång en spänningsfilm från Hollywood om det hela? Och vi väntar fortfarande på myndigheternas beslut vad gäller svenska 5050 Poker – eller ska de drabbade spelarna gå ihop om en civilrättslig stämning?

Jag tillstår att jag har lite dåligt samvete vad det gäller att återkomma om mahjong här i Superbloggen. Efter att jag deltog i VM i mahjong i Kina i höstas och lade upp bildreportage därifrån, efterlyste ett antal läsare fler inlägg om det spelet. Och nog förtjänar ett spel om seriösa pengar, och som har fler än tio gånger så många utövare som vad poker har, ordentligt med respekt?

Mahjong figurerar faktiskt i en nyligen inträffad politisk skandal i Kina, efter att den av kommunistpartiet ägda dagstidningen Yu Lin Rin Bao den 9 januari publicerade ovanstående bild. Den föreställer toppskiktet inom den politiska ledningen i Sha’anxi-provinsen, där de enligt bildtexten ”har samlats för att gå igenom motioner inlämnade av de representerade delegationerna” inför den kommande lokala partikongressen.

Oskyldigt samt pliktuppfyllande, alltså? Ta då en titt till på bilden: bordet på vilket alla dessa papper placerats är faktiskt ett mahjongbord! Ingen vuxen kines kan undgå att se det på formen. Och inte blir saken bättre av att det nödtorftigt draperats över med en duk… på vilken man kan urskilja tillverkarens namn, som är ett mahjongföretag i Shanghai.

Det dröjde inte många minuter efter publiceringen i Yu Lin Rin Bao förrän uppmärksamma läsare såg till att lägga upp avslöjandet på Sina Weibo, Kinas motsvarighet till Twitter. Här är en länk, efter att det hela snabbt blev viralt:

http://www.weibo.com/1618051664/zdUNaCzgz

Och strax därefter tog ansedda dagstidningen Beijing News upp affären, som nu vuxit till en riksangelägenhet:

http://epaper.bjnews.com.cn/html/2013-01/11/content_403099.htm?div=-1

Varför är det då så känsligt med just mahjong i politiska sammanhang i Kina? Jo, förutom alla syrliga medborgerliga kommentarer nu om hur många timmar som bevisligen efter detta foto ägnats åt mahjong inom den politiska ledningen, när de borde ägnat sig åt att sköta sina åligganden i stället, utgör mahjongbordet en mer än hundraårig tradition i Kina när affärsmän och lobbyister ska muta lokala makthavare. Man ordnar en rejäl sittning, affärsmännen och lobbyisterna ser till att förlora erforderliga belopp till politikerna under kvällen, och de inblandade vet vad det egentligen rör sig om men ingen behöver förlora ansiktet. Mycket kinesiskt, kort sagt.

Men sällan är indicierna så talande som här, tack vare det famösa fotot. Uppenbarligen hade man hastigt riggat en publicitetsbild vid, ja, närmast tillgängliga bord, och de lokala politikertopparna utreds nu och ligger förstås illa till. Insikten om att mer eller mindre alla länder nog har sina egna spelrelaterade skandaler ligger nära till hands…

Häromdagen blev jag uppringd av en radioproducent, som ville få till en intervju med mig. Orsak: han höll på med en serie radioprogram där temat var ”hemligheter”, och tyckte att i spel – och då inte minst i poker – är det viktigt att ha hemligheter för konkurrenterna.

Det har han onekligen rätt i, men han kom till intervjun inne i Stockholm några dagar senare med lite förutfattade meningar: att pokerfejset utgör just det spelets centrum. Den villfarelsen fann jag mig föranledd att ta ur honom, samtidigt som jag under den inspelade intervjun vidgade ämnet långt bortom enbart poker, eller enbart spelkort för den delen.

Med anledning av den radiointervjun har jag nu skrivit en ny krönika på Unibet, och där jag analyserar just hemligheter i spel – och bland annat berättar om varför de flesta kortspel är just ”spel med ofullständig information”, dvs de facto involverar hemligheter. För hur skulle det gå om man spelade poker med kortleken ”Indiscretion”, lanserad på 1980-talet av Piatnik? Där avslöjas kortens färger, om än inte valörer, på baksidorna… och med kortleken följde också reglerna till några speciella spel, skapade för att tillvarata just den informationen!

Du hittar min nya Unibetkrönika på

http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/spelandets-hemligheter-1.355870

och huvudlänken till mina krönikor där är

http://bit.ly/VzfDKt

Trevlig helg, chartister och ludofiler! 🙂

I avvaktan på att den onlinepokerskandal som nu uppdagats på Svenska Spel ska utredas, kan man om inte annat så i alla fall konstatera att fusk och bedrägerier i gambling är en sysselsättning med gamla anor. Redan i en skrift från 1629 i Sverige varnar boktryckaren Ericus Schroderus för ”Falske Spelare” som ”[…] nära sig med bedrägelighe Tärningar och förteknade Kort”. Här i Norden har man i vikingagravar hittat åtskilliga tärningar med samma antal ögon på flera sidor; och på medeltiden var den lilla engelska byn Fulham vid Themsen så (ö)känd för sin tillverkning av falska tärningar i närmast industriell skala att än i dag, över sex århundraden senare, kallas sådana tärningar på brittisk spelarslang för ”fulhams” – det är sådana som avbildas här ovan. Faktum är att Shakespeare i sin pjäs ”Muntra fruarna i Windsor” alluderar på detta faktum:

”For gourd and fullam holds/And ’high’ and ’low’ beguile the rich and poor.”

(Uttrycket “gourd” var även det dåtida slang, syftande på en sådan tärning som i lönndom viktats för att slå ett högt tal.)

Två av 1900-talets mest kända fuskskandaler inträffade i det spel som på den tiden hade högst societetsprofil, och därför väckte uppmärksamhet världen över: bridge. Dessa två skandaler har gått till historien under namnen ”the Buenos Aires Affair” respektive ”the Bermuda Incident”.

Buenos Aires-affären inträffade 1965 under finalronderna i världsmästerskapet i bridge. Under en av matcherna Storbritannien-USA noterade det amerikanska laget att de två brittiska spelarna, Terence Reese och Boris Shapiro, höll sina kort så att fingrarna spretade ”på ett onaturligt sätt”. Under nästa dags match, när britterna spelade mot Italien, specialstuderade den amerikanska lagledningen britterna och kunde ”knäcka koden”, dvs koppla de olika fingersignalerna till vissa av de kort de två hade på handen. På bilden ovan ses Reese till höger och Shapiro till vänster vid bordet.

Givetvis anmäldes saken till tävlingsledningen. Efter den resulterande undersökningen fälldes de två brittiska spelarna med jurysiffrorna 10-0 av världsbridgeförbundet WBF, medan det brittiska bridgeförbundet BBL därefter inledde en årslång (!) undersökning som ledde till att paret i stället friades – en dom som än i dag ses med kritiska ögon.

Bermuda-incidenten inträffade 1975 under kvalificeringsomgångarna till lag-VM. Denna gång var det två italienska spelare, Sergio Zucchelli (till vänster vid bordet på bilden ovan) och Gianfranco Facchini (till höger), som beslogs med att under en match mot ett lag från USA ha använt “fotsignaler” – det vill saga att i kritiska lägen under budgivningen ha trampat varandra på tårna för att förmedla signaler. Efter anmälan och granskning av bevis och vittnesmål lyckades man inte komma fram till ett solklart skuldbeläggande vad gällde fusket, men det italienska paret fick en mycket skarpt formulerad reprimand och tvingades att i fortsättningen spela med ett litet kaffebord under bridgebordet för att förhindra förnyade tåsignaler. Studera bilden ovan där man ser det famösa kaffebordet, med en vit duk ovanpå, sticka fram!

Liksom i poker har det dessutom under årens lopp publicerats en handfull ”handböcker” om hur man fuskar i bridge, varav en av de mera omtalade ses här. Och nej, vi har inte sett den sista fuskaffären i spel, beklagligtvis nog. Det är bara för oss spelare att fortsatt vara på alerten, notera misstänkt aktivitet, och se upp för fifflare och andra omoraliska medmänniskor…

Live är det shortstack £5-10 som gäller. Online är det NL$100 heads-up som är på tapeten. Att lära mig där det är billigt och så småningom klättra så högt upp i äppelträdet som jag kan tills det inte längre växer några äpplen och där ett möjligt fall inte slår ihjäl mig.

I min blogg kan du läsa om mina dagliga heads-up-sittningar och tankar, utvecklingar och analyser rörande utvecklingen. Vid varje sittning lär jag mig nya saker och mycket av tiden går åt till att prova mig fram.

En huvudsaklig grundtanke har jag och det är att ständigt spela aggressivt och vara en sån där jobbig spelare som aldrig ger motståndarna andrum.

I mitt förra inlägg här i Superbloggen pratade jag om historieberättande och momentum. Just momentum är vitalt i en heads-up och för att kunna fortsätta en trovärdig historia.

Hos varje motspelare som bjuder på motstånd försöker jag att pinpointa vilka faktorer som gör dem jobbiga att spela mot och jag har funnit några gemensamma komponenter som dessa spelare använder sig av.

De jobbigaste spelarna är de som inte saktar upp när man försöker stjäla deras momentum. De som trebetar pre tre gånger i rad, trots att man höjt knappen två gånger redan. Man fortsätter att höja pre och sätta press. Trots det slår de om igen. I sann historieberättaranda vet att deras historia inte är trovärdig. Men sen råkar de svåraste spelarna vara de som kommer med oväntade vändningar genom hela dusten. ”Om” motspelaren hade råkat plocka upp en premiumhand är det ett perfekt läge att trebeta och han vet att jag vet detta. Hur ofta har man inte slagit om igen med en marginell hand för att pinka revir, bara för att få ett fembetsställ tillbaka och man känner sitt momentum decimeras i en enda hand.

Den spelare som, otiltat, fortsätter att plöja vidare är den svåraste. Spelaren som inte börjar spela mer försiktigt och passivt utan fortsätter att hacka och slå trots att man ger dem både raka högers och uppcuts. Boxaren som vägrar att tuppa av och med psykande målmedveten blick fortsätter att slåss.

Så hur ska man tampas med dessa spelare? Det grövsta misstaget man kan göra är att själv vara den som blir passiv, då har man redan förlorat. Nej, antingen ger man upp och kliver eller också krigar man vidare och ökar sin vittring för blod. Men man ska ha klart för sig att en vidare strid innebär hårdare och snabbare slag och större svängningar än man kanske är beredd på. Anfall är bästa försvar.

I nästa del berättar jag vidare om, enligt min uppfattning, tuffa och svårspelade motståndares nyckelkaraktärsdrag.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Just nu pågår – förutom i Paris, se tidigare inlägg av mig nedan – en spelutställning även i Wien: ”Spiele der Stadt: Glück, Gewinn und Zeitvertrieb” (”Stadens spel: Tur, vinst och tidsfördriv”). Även om mycket av utställningen tas upp av de dåtidens oskyldiga företeelser som bär sitt signum av borgarklassens diskreta charm, finns faktiskt även gamblingsidan representerad: från tärningsspelet Glocke & Hammer (faktiskt uppfunnet i just Wien i början av 1800-talet, av konsthandlaren Heinrich F. Müller) samt den undre världens hasardkortspel Stoss, till dagens spelautomater. Mera information hittar du på

http://www.wienmuseum.at/en/exhibitions/detail/ausstellung/spiele-der-stadt-glueck-gewinn-und-zeitvertreib.html

Sista datum för utställningen är 2 april 2013. Och staden Wien är alltid värd ett besök, för såväl sin kultur som kasinona och pokerrummen!

Skandalen för dagen här i Pokersverige är redan uppe i allehanda Twitterinlägg, bloggar och olika diskussionsfora; och som alla vet gäller den de 14 spelare som nu är polisanmälda och misstänkta för att ha spelat på Svenska Spels pokersajt med så kallade bots (”poker robots”), alltså mjukvaruprogram som utan mänsklig inblandning mer än när de skrevs kan spela online timme ut och timme in vid ett eller flera bord. Dessa 14 spelare hade 108 000 kronor tillsammans på sina konton när de frystes i samband med avstängningen, men har vunnit 1,8 miljoner kronor under den tid som misstankarna rör sig om.

Vårt statliga pokerbolag är tills vidare förteget om vilka nicks dessa spelare haft; men har upplyst om att man blev tipsade om det hela i slutet av oktober förra året. Att den interna utredningen tagit alldeles för lång tid – avstängningen skedde först den 14 februari – har erkänts av informationsansvarige Johan Söderkvist.

Nu får polisutredningen ta vid och se vad som framkommer, och vad som kan bevisas; men ute bland Sveriges pokerallmänhet muttras det redan om ett högt träd och ett tjockt rep, framförallt bland de spelare som nu misstänker att de fallit offer.

När jag i mitten av december skrev mitt inlägg ”Pokeråret 2013: Nio funderingar” här – se det på

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/12/pokeraret-2013-nio-funderingar/

satte jag jämna odds på att vi skulle få uppleva ännu en pokerskandal under detta år. Luttrad som jag är borde jag givetvis ha satt utbetalningsoddsen till 1,02 eller något ditåt, men man lär sig…

En sak som förundrar mig är dumheten hos dessa onlinefuskare. Enligt Svenska Spel har de ibland låtit botsen spela i så många timmar i rad att en normalt funtad människa inte hade orkat med det. Och man kan påminna om fusket på Absolute Poker, där några ur ledningen var inblandade och tack vare diverse ”bakdörrar” i mjukvaran kunde se motspelarens hålkort. Det ledde till ett perfekt spel efter riverkorten: alltid lägga sig när man var slagen, alltid höja när man hade den bästa handen. Det om något utgjorde bevisföremål A. Hade de fuskarna varit smartare, hade de sett till att blanda in en lagom mängd misstag och felaktiga beslut för att göra bilden suddigare och mindre misstänkt.

Ett knep att använda mot bots? Försök chatta med dem. En spelare som svarar på ett rimligt sätt och går att föra en konversation med, är sannolikt en människa. Eller kommer nästa generations pokerbots att klara även det så kallade Turingtestet?

Det är en trist tanke att lika lite som ett kreditkortsföretag kan garantera att du aldrig blir scammad, kan en onlinepokersajt aldrig intill sista decimalen ge dig 100% garanti på att fusk inte förekommer. Så länge det finns en dollar eller en euro eller en krona inblandad, kommer det oavsett bransch alltid att finnas ohederliga individer som försöker överlista såväl arrangörerna som motspelarna. Vad onlinebolagen kan göra, och gör, är att jacka upp oddsen så bra de kan: genom övervakning av spelare och spelmönster, genom att ha mjukvara installerad som trackar vilka som misstänkt ofta sitter vid samma bord, genom att i turneringar vara observanta på chipdumpning och mycket, mycket annat. Och även på oss spelare vilar ett ansvar: ser du tecken på vad du uppfattar som misstänkt beteende, så skriv ned all info, ta skärmdumpar, och kontakta sajtens kundservice och rapportera in dina misstankar!

Det är en klen tröst att livepoker faktiskt också medför påtagliga fuskrisker. Tänk bara på avstängningen nyligen för de två franska spelarna Cedric Rossi och Jean-Paul Pasqualini, som under turneringen Partouche Poker Tour ”samarbetade” via handsignaler; eller på tyske spelaren Ali Tekintamgac, som diskvalificerades när det visade sig att några ”pokerbloggare” tjuvkikade på hålkorten hos hans motståndare och kommunicerade dem vidare. I oktober 2011, för att nu citera ett tredje fall av livepokerfusk, fick franska polisen fast en trio italienska pokerspelare som i cashgames inne på kasinot i Cannes använt sig av märkta kort som bara kunde ”avläsas” via infrarödkänsliga kontaktlinser; korten hade switchats in via en dealer samt en annan kasinoanställd. Enligt tidningen Le Parisien hade för övrigt trion italienare ”kopplingar till den grova brottsligheten”.

Kampen mot fusk i spel går vidare; det kommer den alltid att göra. Och har alltid gjort, att döma av vittnesmål som går tillbaka till papyrushandskrifter och pergamentrullar. Om spelfusk genom historien har jag en hel del att berätta…