Det är inte konstigt att det blir allt svårare att vinna pengar på poker. Varje dag föds det nya 18-åringar. Nya pokerspelare som suger åt sig alla knep och strategier som om de vore tvättsvampar.

Och ju yngre de är, ju mindre har de att förlora. Många bor fortfarande hemma hos föräldrarna och skulle bara fortsätta sina gymnasiestudier om de gulade de miljoner de fått ihop. De är orädda och läskiga.

Jag har nyligen flyttat in hos en av svensk pokers framtida stjärnor. Leo Nordin. Han som Phil Galfond hörde av sig till för att få hjälp med att göra träningsvideos till sin sajt.

Han visar upp lite onödiga prylar. Bingos tavla på tuttar och kungen. Och berättar att hans mamma inte bryr sig om han vinner en miljon på poker, men skulle bli överlycklig om han började plugga.

Här är det utlovade bildsvepet nummer 2 från Spielwarenmesse nere i Nürnberg, nu i helgen! Och nog är det ett halvtokigt och udda ställe… var annars kan man se en drake spankulera omkring bland folk? 🙂

Men låt mig börja på poker- och gamblingsidan, med reklam jag såg ute på staden och för den nya herrparfymen ”The Game” från Davidoff; tjusig flaska, i form av en markerstapel…

Som jag skrev i mitt förra inlägg är det påfallande att i princip samtliga spelkortstillverkare i världen numera har pokerlekar i sitt sortiment, flitigt använder ordet ”poker” som en form av kvalitetsstämpel samt marknadsföring, och dessutom tillhandahåller marker och väskor och annat som extrautrustning. Här är det Nürnberger Spielkarten Verlag som skyltar upp…

Även WSOP är numera ett eget varumärke inom kort och marker:

Världens största spelkortstillverkare Carta Mundi hade låtit skapa upp numrerade officiella markerset som firar 50-årsminnet av 007 James Bond på vita duken:

Kanske blir det här nästa gimmick på livepokerfronten: zombieglasögon… 🙂

För den som vill prova på en annorlunda pokerkväll går det att köpa femfärgslekar:

Och vad sägs om att klä ut sig till roulettebord på nästa maskerad? Borde vara gjutet för Casino Cosmopol att köpa in…

Om man går vidare till annat som visades upp på mässan, så är det bara att konstatera att här är det rena paradiset för backgammonälskare:

Bland det häftigaste jag sett på länge var denna produkt, HolograFX, från Goliat – som i kombination med till exempel din mobil ögonblickligen skapar upp hologram inklusive av dig själv och dina vänner, och med vars hjälp man kan utföra häpnadsväckande trolleritrick! Det får en osökt att undra över hur nätpoker kommer att se ut om bara 20 år eller så, när nya teknologier spänner musklerna…

Överhuvudtaget är elektroniken på frammarsch överallt i spelvärlden. Till och med en så klassisk lek som ”snurra flaskan” finns numera i 2010-talstappning:

Och vad sägs om ett spel där man ska jaga runt efter en robotkackerlacka i miniatyrformat? Hmmm…

I Tyskland tar man sällskapsspelen på mycket större allvar än i Skandinavien. Här är det ”kritikerpris” (från en stor grupp erkända spelrecensenter) som nyligen tilldelades ”Village” uppfunnet av Inka och Markus Brand:

Mitt eget spel ”Sätt Sprätt På En Miljooo.ooon!” (nästan 200 000 sålda exemplar hittills) kommer i ny tappning i år, på AB Alga:

Gamla klassikern ”Stratego” har utökats med en ny spelpjäs, ”infiltratören”!

Som vanligt var den årliga internationella middagen för oss speluppfinnare en kul och underhållande tillställning:

Det faktum att Tyskland går till val senare i år gör att politikerna utsätts för åtskilliga satiriska spel:

Och slutligen: du vet att du är berömd när din autograf hamnar på ett schackbräde… som denna gång kända ungerskan Judit Polgar!

Det får avsluta svepet för den här gången! Och du glömmer väl inte att kvala in på Unibet (se inlägg nedan) så att vi möts där den 10 februari klockan 20? Det är ett pris på mitt huvud…

Spelbranschen – speluppfinnarbranschen i bred bemärkelse – är en tämligen speciell värld att vistas i. De personer jag möter här har i många fall en varierad och ofta intressant bakgrund; jag känner lingvister, konstnärer, advokater, showbusinessmänniskor, lärare, musiker och många andra.

Och så finns det vissa människor som jag har eller haft förmånen att vara vän med och vilka har min absoluta, totala respekt. En av dem var britten David Pritchard, född 1919 och dessvärre avliden för några år sedan: under andra världskriget var han pilot i RAF och flög livsfarliga och ”omöjliga” uppdrag i Fjärran Östern, som att nattetid, utan hjälp av radar eller modernare tekniska finesser, landsätta egna kommandoförband bakom japanernas linjer. Sedan, efter kriget, stannade han kvar i Asien och jobbade som agent inom den brittiska säkerhetstjänsten där under ett antal år, samtidigt som han delvis som täckmantel var medlem i Royal Geographic Society för sitt resandes skull. (Men aldrig att han någonsin i onödan tog upp ämnet eller skröt om det – man fick dra ur honom en och annan anekdot, och om sin tjänstgöring inom Secret Service var han mestadels ytterst diskret.) Vid sidan om yrket var han en god poker- och schackspelare; i det sistnämnda spelet vann han singaporeanska mästerskapet 1954, och det malaysiska 1955. När jag vid ett tillfälle bodde över hos honom i hans hem, spelade vi ett parti schack där han utan att anstränga sig det minsta tog mig till klippning och rakning samtidigt som vi pratade spel, inte minst mahjong som var ännu ett gemensamt intresse. Dessutom författade han ett antal böcker om olika spel, om än med tonvikten på schack. I förordet till sin ”The Encyclopaedia of Chess Variants”, som jag bidrog till, var han vänlig nog att ge mig ett speciellt omnämnande i förordet.

En annan vän jag hade glädjen att springa på i dag här på Spielwarenmesse i Nürnberg är Ivan Moscovich, världskänd uppfinnare av spel men i mycket högre grad av olika matematiska pussel. Vi har känt varandra i över tjugofem år nu, och han är ännu en människa jag respekterar djupt:

Som överlevare efter Auschwitz kom han faktiskt till Sverige med de omtalade s.k. vita bussarna, och vistades under en tid på ett sanatorium utanför Uddevalla. Vid 87 års ålder är hans intellekt fortfarande rakbladsvasst, och att sakta ned på arbetstakten är inte tal om där han numera är bosatt i Nijmegen i Nederländerna. Här på mässan lanseras hela sex nya produkter han skapat; och hans böcker om matematiska pussel, tankenötter och spel har sålts på över 30 olika språk i mångmiljonupplagor. För mig under vår pratstund visade han utkastet till sin kommande biografi:

Total respekt, säger jag ännu en gång. Ivan och jag är under vår konversation rörande överens om att spel, pussel och tankenötter och annat håller hjärnan i gång – och han är ett levande bevis på det. Om vi alla är lika skarpa i intellektet som han är, när och om vi någon gång i framtiden närmar oss de nittio, ska vi verkligen skatta oss lyckliga. Keep playing!

Som bekant är jag i full gång med att utveckla mitt liveshortstackspel. För er som följer min dagliga ComeOn!-blogg vet ni också att jag under mina senaste sessioner spelat flera händer under all kritik dåligt. Kortkallhet har varit den största anledningen till bristande strategitänk, men i flera fall anser jag spelen rättfärdigade.

En typ av händer som jag däremot ställer mig tveksam till och som jag ämnar klura vidare över är händer som QT suit. Med 40 big blinds, en höjning till 3bb och två syn, vad är korrekt spel? Är det instavik, är det värt en syn för flopp eller finns det något ställvärde? Tänk dig att bordet är väldigt löst och synglatt och att action ges i oproportionella gross. Att potterna, som i tidigare artikel här i Superbloggen, tenderar att växa långt (!) över propert pokerhandsmarkandsvärde. Säcken är full av många olika karaktärsdrag. Antingen är mina 40 big blinds ingenting för dem, när de själva sitter med 1,000 big blinds bakom och de således gärna tar en gambling eller fem. Eller också finns de som tycker det är fullt normalt att syna ner 40 big blinds med 55 (spel vilka jag ser dagligen av).

Som sagt så måste vi släppa onlinetänkarmössan när vi ska analysera livespel. Därmed är frågeställningen om QT suit mer berättigad.

Hur skulle du själv ha spelat den under rådande premisser?

Själv ser jag fördelar med samtliga spel.

Att vika ger mig en tryggare lågvarianspoker, men likväl är det farligt att bli för tight, eftersom också dessa spelare har ögon och öron. Spelar jag en hand i timmen så är det klart att även den mest slaskiga kommer att tighta till sin range en aning.

Att syna öppnar upp för många möjligheter, framförallt om brädan skulle komma med ett färg- eller öppet stegdrag, tiohög (gränsfall) eller varför inte ett floppat tvåpar. Då blir handen en no-brainer. Men vad gör man när brädan kommer damhög och någon eller några visar ett alltför stort intresse i att spela vidare med en? Då ligger man sällan bra till.

Att ställa ger en förvisso 9 till 10,5 big blinds (beroende på om mörkarna är involverade i potten eller inte) gratis under förutsättning att alla viker. Men när väl man får syn så är frågan hur en hand som QT suited egentligen står sig. Tar vi den genomsnittlige livespelaren på dessa bord så innefattar synrangen enligt min uppfattning samtliga pocketpar, A9s+, KTs+ och QJ+. Med 6-7bb extra i potten under förutsättning att preflophöjaren synar (vilken i nio fall av tio är den enda som synar), hur mycket efter ligger jag matematiskt med min hand kontra hans range kontra de facto att jag investerar 40bb för att vinna 86-87bb?

Analyser och tankegångar uppskattas!

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu med fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

För stunden är jag nere i Nürnberg i Tyskland och besöker den stora Spielwarenmesse – och tänkte bjuda på ett litet bildsvep! Här är huvudingången:

Om man för ett ögonblick ser på sällskapsspelen, så är den pågående trenden att de alltmer kombineras med surfplattor och mobiler i olika varianter:

För oss ”riktiga” spelentusiaster, och inte folk som utan engagemang och utan känslor för produkterna bara hjärtlöst diskuterar priser och leveranstider, är en av träffpunkterna ”Spelkaféet”:

Annars är licenser lika trendiga som alltid, om de är heta. Du vet de där finländarna som är kompisar och uppfann appen Angry Birds? Deras företag har numera 540 anställda, och snart ska den första Angry Birds-nöjesparken öppnas…

I spelkortstillverkaren Carta Mundis monter hittade jag i ett collage av reklambilder detta politiskt inkorrekta foto av barn (Asien?) som uppenbarligen spelar kort om pengar…

Bland intressanta produkter med lite gamblinganknytning är detta tärningsspel, ”Las Vegas”:

Och vad sägs om det här sarkastiska tärningsspelet med några sparkar åt amerikansk politik och valkampanjer? 🙂

Vill du ha din egen kortlek, som du designar själv? Då är det bara att gå in på www.piatnik-individual.com och beställa:

Pokerfronten då? Jo, många spelleverantörer har numera marker, lådor och kortlekar och annat i sortimentet för att svara mot efterfrågan:

Och vad sägs om denna lyxiga uppsättning med 007/Skyfall-tema?

Samma tillverkare, Carta Mundi, har också kortlekar och marker från det fiktiva kasino, Floating Dragon, som förekommer i filmen Skyfall:

Kinesiska företaget Kuo Kao Paper Products visade upp olika varianter av delvis genomskinliga plastkort (!), som på den här reklamaffischen i deras monter:

De hade också mycket annorlunda och vackra kort, även de i plast, som de här: fotot gör INTE rättvisa åt den mycket speciella och annorlunda ytfinishen och utseendet!

Italienska Modiano har låtit en känd konstnär designa upp en kortlek i ”gammalt” utseende, och i s.k. tarotkortsformat:

Men mesta snackisen hittills är nog den här ”installationen” i några av pissoarerna, där det gäller att – medan man ändå ”är igång” – träffa bollen som hänger i snöret så att man gör mål. Det är att ta begreppet sport och spel långt ut på ytterkanten…

Det för räcka för denna gång – mera bilder kommer!