Det kräver ingen hjärnfysiker för att räkna ut att ju högre insatserna är, desto bättre är också heads-up-grindersen. Just heads-up-nötarna håller överlag en jämnare nivå än sexmanna- och fullringspelarna gör.

På mina övningsterritorier, i nuläget $0,5-1, begår även de dagliga stammisarna otaliga misstag och tycks ha problem med att både variera sitt spel och med att läsa av spelflödet och anpassa sig därefter. Det är ljusår i klasskillnad heads-up mellan en regelbunden $0,5-1- och en $3-6-spelare.

En viktig lucka som täpps ju högre man spelar är villigheten, eller snarare oviljan, att dela med sig av information till sin motspelare. Denna bit tycks låglimitgrinders ha missat helt. Inte ens de strået vassare ryssarna har greppat detta.

Att ständigt slå och veva (i vältajmade lägen förstås, inte hejvilt) är A och O för att bli framgångsrik heads-up. Man måste vara motorn som driver och ständigt tvingar den andre spelaren att fatta de svåra besluten.

Så fort jag kommer i ett läge där valet står mellan att checka och satsa/bluffa/värdesatsa väljer jag åtta gånger av nio att spela. Minimal informationsdelning är optimalt. Ju färre gånger jag behöver visa min hand och ju mer jag kan få min motspelare att basera sina beslut på gissningar, desto större övertag får jag. Ser man väldigt duktiga heads-up-matcher så tar de varje läge de kan att ro hem potten. Och visst kan det få motspelaren ur rubbning när man värdesatsar/bluffar med tredjeparet, får syn och vinner ändå.

Likaså är denna typ av spelare en av mina mardrömsspelare. De som, efter samtliga ens checkar, slafsar på med en satsning men också har känsla nog för att ducka för mitt stål, åtminstone majoriteten av gångerna. Det är lite som Doyle Brunsons tankar i Super System där han påstår sig vinna en massa pengar på bluffar och slaskande, men när väl han får action ligger han oftast efter. Samma sak gäller heads-up. Kan man plocka upp en drös med småpotter gör det inte så mycket när man väl fångas med handen i kakburken. Vid det laget är man oftast okej plus på slaskandet redan.

Visst innebär detta ständiga plöjande ökade svängningar. Men vill man bli duktig heads-up är det just vad som krävs. Man måste stångas och bråka och stångas igen och får inte rädas att få ett horn avbrutet. På starka heads-up-tjurar växer de ändå ut igen. I värsta fall tar det lite tid bara.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com